Kultur

Att festa som en nationalekonom

Text: Tomas Izaias Englund

En latinamerikansk drog som »nollställer« hjärnan hyllas i svensk pop, fastän stjärnan aldrig testat, och nationalekonomer menar att ekonomin behöver »helikopterpengar«. Ibland går det onekligen fort i samtiden. Men misströsta icke! LD:s Tomas Izaias Englund har klar för sig hur det hela hänger ihop.

»Du gör att jag vill flyga över bergen/Du får mig att se färger/Vill dansa tills jag glömmer vem jag är«

Visst går det att ha uppfattningar om förflackningen i svensk poplyrik. Men bortsett från språkbehandlingen i Veronica Maggios stora hit så måste man nog erkänna att hon får det att svänga om textraderna alltid.

Det var under förra året som låten Ayahuasca bidrog till att introducera den latinamerikanska drogen för en bredare svensk allmänhet. Dessförinnan var det få som ens hade hört talas om det fanns ett hallucinogent te, framställt ur växten Banisteriopsis caapi, som sedan urminnes tider har använts vid schamanistiska ritualer hos framför allt indianstammar i Peru.

Det visade sig dock snabbt att Veronica Maggios drogromantik endast var Fake News. I intervjuer har hon berättat att hon själv aldrig testat den hallucinogena drogen, vilket framför allt avslöjar hur trendkänslig den svenska popdrottningen är.

Ayahuasca är nämligen i dag vad kokainet var för 80-talet. En statusmarkör. Det beskrivs ofta som den senaste trenden i Brooklyn och Silicon Valley: Att en ambitiös startup-entreprenör förväntas delta på åtminstone ett par av de många »reningsceremonier« som arrangeras i Kalifornien om året. Alternativt, ta företagsjeten till regnskogen i Peru – för att bli »ett med kosmos«, på något av landets många ayahuasca-retreats.

(Ska man döma utifrån de många recensionerna på den populära resesajten Tripadvisor har möjligheten att testa ayahuasca lagligt, en inte helt försumbar betydelse för tillväxten i den peruanska turistindustrin.)

Vad händer då med de personer som tar ayahuasca? Tja, enligt Ariel Levy, som för The New Yorker (12/9 2016) har studerat fenomenet, och som själv har testat drogen, så brukar användarna ofta likna effekterna av den hallucinogena drogen med en själslig helvetestripp.

Ayahuasca är inte någon partydrog direkt. En majoritet av användarna kräks dessutom under de ritualiserade ayahuasca-seanserna, men pratar i efterhand om att de har blivit »renade«: Att det handlar om en mental detox av kataklysmiska proportioner.

Enligt Levy beskrivs det också i techkretsar som att den hallucinogena drogen »rensar hårddisken«. Att ayahuasca för det mänskliga psyket är som att trycka på reset-knappen till ett tevespel.

Häri ligger förklaringen till varför lockelsen med ayahuasca inte enbart är en angelägenhet för diverse livskrisande flummare och karriärsprogrammerare med svåra daddy issues. Föreställningar om behovet av en »total omstart«, präglar hela vår samtid och västerländska kultur – »post-crisis«.

Det förefaller dessutom vara så att de svenska nationalekonomerna är minst lika trendkänsliga som den svenska popdrottningen.

Under förra året släpptes inte enbart singeln Ayahuasca. Det framfördes även tankar på att släppa betydligt mer; stimulera den svenska ekonomin med så kallade helikopterpengar.

Enkelt uttryckt handlar det om idén att staten ska trycka pengar och ge till medborgarna – ‹såsom vore de släppta ur en helikopter› – för att stimulera och kickstarta en stagnerad ekonomi. Och såväl vice riksbankschefen Cecilia Skingsley (DN 19/5) som Nordeas chefanalytiker Andreas Wallström (DI 16/2) gav uttryck för att detta skulle kunna vara ett handlingsalternativ.

Det är symptomatiskt. I en värld som fortfarande försöker att återhämta sig efter den globala finanskrisen, där västvärldens centralbanker öser ut krediter, och där kriser och krigshot avlöser varandra, är den här typen av förslag på radikala [central]stimulanser givetvis oerhört attraktiva alternativ för de som tror sig kunna kontrollera de krafter som eventuellt frigörs.

Få är det dock som på allvar vågar genomföra den här typen av nationalekonomiska experiment. Eller pröva på statsfinansiella hallucinogener, om man så vill.

Tomas Izaias Englund är ledamot av LD:s redaktion och politisk redaktör på TÅ och ÖA.

@tomasizaias

tomas.englund@allehanda.se

Fler artiklar av Tomas Izaias Englund

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr