Fröken Pihl filosoferar

Att vara människa är att riva sin ingefära ensam

Text: Karin Pihl

karin p bubbla

De öppna planlösningarna blottar ljust-och-fräscht-ideologins tomhet. »Gör Sverige lagom igen«. Den populära kepsen, som är en parodi på Donald Trumps kampanjslogan, spreds med förtjusning på sociala medier veckorna efter det amerikanska valet. Men att Sverige någonsin har varit lagom är »Fake News«. Vi svenskar är extremister. Särskilt när det gäller heminredning.

Förutom upprörda kommentarer om Trump är mitt Facebook-flöde fyllt mäklarannonser. Fråga mig inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Låt oss bara konstatera att det är trevligt att ibland fundera på hur livet skulle vara i Älvkarleby med mops, promenadskor och skrividéer.

Mäklarna har dock andra planer. De vill att jag ska bo i Vasastan med sagolikt ljusflöde och fräscha ytskikt. Eller på Södermalm med bevarade originaldetaljer och balkong i toppläge. Gemensamt är klockrena lägen, närhet till storstadens puls och hutlösa priser. Samt, öppen planlösning. Någon tidigare ägare har slagit ner alla väggar så att den enda dörren som återstår går till badrummet. Men snart ryker väl den också.

Vi svenskar är besatta av öppna ytor. Hört talas om »social matlagning«? Gästerna står lutade mot köksön med ett glas chardonnay snurrandes i handen medan du river ingefäran. Inga gränser, inga sfärer. Så befriande! Helst ska bostaden se ut som övre däck på en Finlandsfärja, ljuset ska flöda in överallt från alla håll.

Det finns givetvis en ideologi bakom det hela. Folk slår ut väggar av samma skäl som de dokumenterar hela sina liv på sociala medier. Så fort ungen har lämnat livmodern ska den upp på Instagram. Sharing is caring!

Allting ska integreras nu förtiden: jämställheten, invandrarna, köket. Spotify kopplas automatiskt ihop med Facebook så att alla kan se vad man lyssnar på. Chefen ska sitta vid ett skrivbord i ett öppet kontorslandskap så att hen alltid är tillgänglig. 2010-talssvensken måste »andas«. Det ska vara stora ytor, och inget får störa »mötet«.

I mäklarfirmornas fotogallerier är vithetsnormen kompakt. Eventuellt kompletteras det lite med grått och beige. Väggarna är vita, golven är vita, möblerna är vita, gardinerna är vita (om det ens finns några – de hindrar ju ljuset). Till och med coffeetable-böckerna som lite casual placerats på bordet vid soffgruppen är vita. Romaner och skivor är väl tecken på en konsumistisk livsinställning.

Jag får panik av detta. Jag får panik av människor som tycker att man aldrig får vara i fred. Likaså tar jag illa upp av folk som anser att färger, mönster och saker är ytliga ting som stör. Tvärt emot vad ljust-och-fräscht-ideologin propagerar är det just det visuella, konstlade och påhittade som utgör det genuint mänskliga. Själva poängen med att tillhöra människosläktet är ju att man kan tillverka prylar som gör livet roligare.

Karin Pihl är kulturredaktör för Liberal Debatt.

@karin_pihl

karin.pihl@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Karin Pihl

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr