Recension

Saklig men ensidig masspessimism

Text: Caspian Rehbinder

massutmaning-ekonomisk-politik-mot-utanforskap-antisocialt-beteende

Recension: »Massutmaning: Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende«
Av Tino Sanandaji (kuhzad media, 2017)

Sverige är sedan länge ett invandringsland. Nästan var sjätte invånare är född i ett annat land. Det är långt ifrån en friktionsfritt. Även om invandring bidrar med stora värden så är en dåligt fungerande integration förknippad med stora kostnader. För att belysa den svenska migrationspolitikens och den bristande integrationens baksidor har nationalekonomen Tino Sanandaji skrivit boken Massutmaning. Det är en bok med många viktiga poänger. Tyvärr visar den dock kategoriskt endast upp den ena sidan av myntet.

Med många nyanlända blir det allt viktigare att integrationen fungerar – och problemen allt större om Sverige misslyckas. Massutmaning ger en lång och utförlig sammanställning av det som fungerar dåligt med Sveriges integration. Tyvärr stannar det där. Man får ingen bild av de sidor som fungerar bra, inget helhetsgrepp av forskningen och lösningsförslagen är ganska grunda. Sanandaji beskriver problemen sakligt och korrekt, men genom att inte också beskriva de bra sidorna blir det en mörkare verklighetsbild än vad som vore motiverat om man fått en mer mångsidig belysning av migrationens konsekvenser.

Boken tar upp många perspektiv av en dyster tillvaro, inte minst på arbetsmarknaden. Skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är störst i OECD. Tittar man specifikt på personer födda utanför Europa ser det än värre ut. Och som Arbetsmarknadsekonomiska rådet konstaterar i sin rapport »Tudelningarna på arbetsmarknaden« (2017) fångar sysselsättningssiffrorna bara en liten del av klyftan. Eftersom många av de utrikes födda arbetar mindre och har lägre löner, oftare har statligt subventionerade anställningar och en mer otrygg situation på arbetsmarknaden, så är den verkliga skillnaden ännu större.

Men ska man trovärdigt beskriva ett problem måste man kunna se flera sidor. En forskare som skriver en bok om ett ämne där det finns så mycket forskning borde ha högre ambitioner än att bara få siffrorna rätt. Sanandaji hoppar glatt över forskning, utredningar och exempel som visar att allt inte är mörker. Han har samlat på sig en imponerande mängd statistik och anekdoter under åren. Boken är fylld med siffror, grafer och långa citat från nyhetsartiklar. Men även om siffrorna är noggranna, så är resonemangen mindre imponerande.

Som i Jesper Strömbäcks bok »Sverige stannar utan invandring« (recenserad i LD 3/2016) saknas en ärligare bild av svagheterna i den egna positionen. Den som hade hoppats på en genomgång av forskningsläget kommer att bli besviken.

Boken innehåller många artiklar om stenkastning i Husby, men inga exempel på hur man minskat bidragsberoende, inga lokala poliser som jobbat effektivt med brottsförebyggande och inga kommuner som lyckats med ensamkommande flyktingbarn. Den omfattande forskning som finns om integrationspolitik saknas nästan helt. De motargument som tas upp avfärdas lättvindigt. Man ska inte blunda för problem. Men lösningen är inte heller att blunda för lyckad integration eller vinster av migration.

Det är dock lätt att instämma i många av problemen som lyfts. Sveriges arbetsmarknad klarar i dag inte av att släppa in invandrare. Ännu värre är att utanförskapet går i arv: Det är nästan lika stort hos barn till invandrare som hos invandrare själva. Effekterna av detta riskerar att bli enorma – för de som drabbas och för samhället i stort. Om det inte finns en naturlig väg att plugga och jobba sig upp ur utanförskapet blir trösklarna lägre till våld, extremism och radikalisering. Gängkriminalitet och våld riskerar få långsiktigt fäste i stora grupper. Då är mycket förlorat.

Sanandaji konstaterar att allt färre enkla jobb har gjort det svårt för utrikes födda att få arbete. På grund av höga kollektivavtalade ingångslöner är det svårt att få en anställning. Men när han ska föreslå lösningar blir det plötsligt oviktigt att skapa enklare jobb med lägre löner, då de inte bidrar med så mycket produktivitet. Här hade man kunnat invända att arbete ger mer än bara skatteintäkter: Arbete ger också egenmakt och en uppväxt där bidrag och kriminalitet inte är de enda sätten att få pengar.

»Massutmaning« hade också tjänat på en hårdare redaktör. Den är långrandigt skriven och spretigt upplagd. Vissa poänger dras hem snabbt utan invändningar eller eftertanke. Andra tar upp hela sidor utan att tillföra mycket av värde. Sanandaji skriver att han vill låta läsarna bilda en egen uppfattning genom att ha långa citat i boken. Men utan ett systematiskt och tydligt urval av källor blir långa citat knappast klargörande utan gör bara boken tyngre och träigare att läsa. Välfungerande exempel på integration lyser med sin frånvaro och som läsare lockas man att tro att flyktinginvandring inte kan fungera. Ensidigheten gör både beskrivningen av Sverige mörkare än nödvändigt och lösningsförslagen mindre välgrundade än vad som vore önskvärt.

Oaktat dess brister kommer Massutmaning att färga debatten om utanförskap och integration under en lång tid framöver. För oss som tror på migrationens positiva kraft och vill se en mer öppen politik är bokens budskap att det är särskilt viktigt att se och lösa de problem som ett dåligt mottagande kan föra med sig.

Caspian Rehbinder är vice ordförande i Centerstudenter.

@crehbinder
caspian.rehbinder@gmail.com

Fler artiklar av Caspian Rehbinder

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr