Efter ett år av kampanjande, spekulationer och högt politiskt tonläge stod de grönas Alexander van der Bellen som segrare i Österrikes presidentval 4 december. Så vad väntar nu bakelsernas, litteraturens, söndagspromenadernas och schnitzelns land? Får man tro eftervalsdiskussionerna: stor politisk osäkerhet och turbulens.
Historiskt har presidenten i Österrike haft en enande kraft och kunnat luta sig mot ett folkligt stöd runt 80 procent när vågorna efter kampanjen lagt sig. Det är svårt att föreställa sig en liknande uppslutning kring den som går vinnande ur valet, menar Laurenz Ennser-Jedenastik, en statsvetare jag träffade före valet. Och på samma sätt som många van der Bellen- anhängare under inga omständigheter skulle sluta upp bakom högerpopulistiska Frihetspartiet FPÖ:s Norbert Hofer, är det osannolikt att de 47 procent som kryssade just FPÖ-kandidaten nu är beredda att heja på van der Bellen.
En Wienbo jag pratar med dagen efter valet påminner om att Hofers röstandel ska ses i ljuset av att båda de två stora partierna (socialdemokratiska SPÖ och moderata OVP), den sittande presidenten samt stora namn ur kändiseliten öppet stöttade van der Bellen. De där 47 procenten är alltså en tydlig och kraftfull politisk maktfaktor att ta med i beräkningen.
Det viskas bland press, politiker och »tyckare« att Österrike sannolikt kommer utlysa nationella val till parlamentet våren 2018. Då kommer presidenten sannolikt få en viktig roll efter han utser vem som får bilda regering. Presidenten kan också upplösa regering och parlament, samt säga nej till enskilda ministrar i en föreslagen regering. Den nu valda van der Bellen har sagt att han inte med lätthet kommer låta FPÖ bilda regering om de blir största parti. Det är också möjligt att van der Bellen kommer att markera sitt motstånd mot Frihetspartiet genom att neka alltför hårdföra representanter ministerposter.
Ingen vet ännu hur Hofer väljer att utnyttja sin popularitet bland väljarna. Än så länge förnekar Hofer att han skulle vara intresserad av att utmana sittande Heinz-Christian Strache om partiledarposten, men frågan är om proffspolitikern i honom kan stå emot. Mycket talar nämligen för att FPÖ får ett starkt stöd i kommande parlamentsval, och att den som leder partiet också kan komma att leda landet.
Hofer beskrivs som extremhögerns vänliga ansikte, men är sakpolitiskt snarlik den mer burduse partiledaren Strache. Oavsett vem som leder partiet kommer den politiska inriktningen vara invandringsfientlig, nationalistisk och negativt inställd till EU.
Karin Zelano är biträdande redaktör och doktorand i statsvetenskap. Det gångna året har studierna bedrivits i Wien.
@zelanskan
karin.zelano@liberaldebatt.se