Tema

Den vunna striden var inte vunnen

Text: Birgitta Ohlsson

Att inskränka pressfriheten är att underminera demokratin. Ungern och Polens politik representeras i Sverige utan skam av SD, skriver tidigare demokrati- och EU-minister Birgitta Ohlsson (L).

»Ett barn, en lärare, en penna kan förändra världen.«

Orden är den nu 19-åriga aktivisten för flickors skolgång, Malala Yousafzais. Hon som sköts i huvudet av talibanerna, för att hon ville gå i skolan. Hon som stred för att få tänka, tycka och tro fritt. Det är utifrån hennes situation vi är vana att diskutera hoten mot det fria ordet. Hur yttrandefriheten attackeras i Pakistan. Hur pressfriheten hotas i Afghanistan. Hur journalister hotas i Iran. Ja, hur friheten att uttrycka sig fritt blir stympad bland diktaturländer som vanligen toppar listor över förtrycket av mänskliga rättigheter. Hur artikel 19 ur FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter blivit en primärangelägenhet för utvecklingsländer att fokusera på och inte för de världsvana historiskt i upplysningen förankrade europeiska länderna:

»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«

Men det som aldrig skulle ske sker just nu också i vårt Europa. Den vunna striden var inte vunnen. Allt fler EU-länder – med Ungern och Polen i fokus – underminerar det fria ordet, tafsar på pressfriheten och för en politik som resulterar i journalistisk självcensur. Som exempel kan nämnas att Polen rasade hela 29 placeringar i Reportrar utan Gränsers lista till plats 47.

Visst är det så att de europeiska länderna fortfarande har de friaste medierna. Långt efter, på en andraplats, kommer Afrika söder om Sahara, som för första gången kommer före Nord- och Sydamerika, där man nu ser ett ökat antal attacker på journalister. Mellanöstern och Nordafrika är dock fortfarande den region i världen med störst pressfrihetsproblem.

Debatten kring yttrandefriheten i Europa finns också i Sverige. Nyligen debatterade jag i Sveriges Radio P1 Morgon med vice talmannen tillika riksdagsledamoten Björn Söder (SD). Ämnet var Polen och hur bland annat yttrandefriheten och pressfriheten där snävas in allt mer. Söder försökte raskt få diskussionen att handla om att det enligt honom var en konflikt mellan socialliberaler likt mig som inte gillade »den nya era« av politik som hans parti och systerpartier bland populistiska och rasistiska partier stod för. Det fria ordet är dock någonting mycket mer än en socialliberal skapelse utan snarare en sedan 1700-talet fast förankrad idé i upplysningen. Året dessförinnan skrev Söders partikamrat tillika partisekreterare riksdagsledamoten Richard Johmshof (SD):

»Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.«

Ett oförväget Facebookinlägg måhända som än dock sammanflätar Sverigedemokraternas dunkla förflutna med nazistiska rötter till en obehaglig framtidsvision. För vad är det för Ungern av i dag som lyfts fram som förebild? Jo, det är landet som de senaste fem åren genomfört den allvarligaste attacken mot liberal demokrati i EU:s historia. Det är landet som under premiärminister Viktor Orbáns ledning med partiet Fidesz lyft frågan om att återinföra dödsstraffet. Det är landet som mitt under den grymmaste flyktingkatastrofen sedan andra världskrigets använder tårgas och taggtråd mot människor på flykt. Det är landet där oppositionen försvagats och domstolarnas oberoende minskat. Och det är landet där pressfriheten kringskurits, vilket gjort att Ungern fallit från plats 23 till 65 på Reportrar utan Gränsers globala pressfrihetsindex på bara några år. Landet med ett slags statligt medieråd, där medlemmar utses av premiärministern och där medier kontrolleras och kan bötfällas om de anses rapportera »obalanserat«.

EU har saknat tillräckliga muskler för att kunna syna, granska och straffa Ungerns kränkningar av mänskliga rättigheter, urholkning av rättsstat och ifrågasättandet av EU:s demokratiska grundvärden. Liberalerna har länge drivit att EU bör ha årliga tuffa granskningar av hur EU-länderna lever upp till grundläggande mänskliga rättigheter, och sedan med sanktioner, både politiska och ekonomiska, kunna straffa de länder som bryter mot EU-idealen.

Sverige lagstiftade som första land i världen 1766 om rätten att uttrycka vad man vill.
Demokrater, låt oss försvara detta.

Birgitta Ohlsson är riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson för Liberalerna.

@birgittaohlsson

birgitta.ohlsson@liberalerna.se

Fler artiklar av Birgitta Ohlsson

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr