Krönika

Vad kan en igenväxt borgruin berätta om en ö?

Text: Matilda Molander

I en avlägsen, våldsam tid. På en långsmal ö i ett stormigt hav. På ön finns enorma rikedomar från resor till fjärran länder. Ett antal familjer strider om makten. På sydöstra sidan av ön har en klan byggt en stor borg alldeles vid havet.

Genom tjänstgöring hos folket i den vita marmorstaden bortom havet har de byggt sig en ansenlig förmögenhet och blivit skickliga krigare.

Öland, maj 1963

Bonden Per sitter i bersån och dricker kaffe med de nya grannarna Lars och Anna. Solen värmer, syrenerna doftar.

Anna: »Vi var ute med hunden igår och promenerade längs med stranden. Det är så fantastiskt vackert, jag blir aldrig mätt på utsikten. Du är så lyckligt lottad som har bott här hela ditt liv!«

Bonden Per: »Jo, det är fint, så det är.«

Anna: »Vi gick förbi den gamla borgen också, den är ju perfekt för en picknick! Vi kanske ska äta kvällsmat där i morgon, Lars?«

Lars: »Ja, visst det vore väl trevligt.«

Anna är som vanligt alldeles exalterad över sin nya idé och Lars hänger på, men de blir avbrutna.

Bonden Per: »Nej, men dit ska ni inte gå, så ni inte ska.«

Den tystlåtne grannen öppnar plötsligt munnen frivilligt. Lars och Anna tittar förvånade på honom.

Anna: »Va, ska vi inte gå dit?«

Bonden Per: »Nej, man ska inte gå dit, så man inte ska.«

Lars: »Vad menar du? Är det förbjudet?«

Bonden Per: »Nej, men man ska inte gå dit. Det är sen gammalt, så det är.«

Kalmar, maj 2010

En doktorand som forskar om markradar undersöker tillsammans med en arkeolog från länsmuseet fornborgar på Öland med metalldetektor för sin avhandling. I Sandby borg upptäcker de förutom stora mängder metall i marken även flera plundringsgropar och ringer länsstyrelsen.

På ön finns flera fornborgar och det händer då och då att plundrare försöker hitta gömda guldskatter med metalldetektorer och gräver hål där detektorn ger utslag.

Sandby borg har aldrig blivit utgrävd och länsstyrelsen bestämmer sig för att skicka dit några arkeologer att söka av området med metalldetektor för säkerhets skull. Ett rent rutinärende för att kunna plocka upp vad som finns av värde innan någon annan gör det.

Bara efter några minuters sökande piper det, och så igen och igen. Skattletarna har i alla fall inte hunnit plocka upp allt som fanns i jorden. Regelrätta utgrävningar är dyra, så nu gör man bara små titthål där metalldetektorn gett utslag.

I groparna hittar man mycket riktigt ovanliga smycken av förgyllt silver. Länsmuseet söker och får pengar för mer utgrävningar. Snabbt står det klart att guldets ägare finns kvar i borgen. Och att de ligger med ansiktet nedåt.

Olika kulturer har olika sätt att begrava sina döda, men inte på någon plats eller i någon tid har människor begravt sina nära och kära med ansiktet nedåt. Borgarna på Öland har dessutom varit boplatser, inte begravningsplatser.

Det är något som inte stämmer med den här borgen.

Skelettet av en ung man ligger strax innanför dörren till ett av husen. Två barn ligger som ihopkurade längst in i hörnet i det som varit ett hus. Skeletten bär spår av dödligt våld. Ju mer man gräver ut, desto fler skelett hittar man.

Runt skeletten ligger vapen och smycken. Faktum är att det mesta av det dyrbara verkar finnas kvar. Allt utom kvinnor. Skeletten i borgen är från barn, vuxna män och gamlingar, men inga vuxna kvinnor har hittills hittats.

Att ta en fiendes kvinnor är en vanlig strategi i krig, det ser vi inte minst hos Daesh i Syrien och Irak, och det är föga förvånande att kvinnoskelett saknas. Men krig brukar också innebära plundring, och i borgen finns värdesaker kvar. Ingen verkar heller ha kommit tillbaka senare för att begrava de döda, eller ta vad som kunde finnas kvar av värde. År efter år har borgen fått stå och förfalla tills bara en märklig cirkulär stenmur täckt av gräs återstår.”

Den arkeologiska undersökningen lämnar fler frågor än svar. Varför har någon velat angripa borgen? Vad hände med kvinnorna? Varför vågade eller ville ingen gå dit efteråt?

Svaren på frågorna får vi antagligen aldrig veta.

Men en sak vet man. Man ska inte gå dit.

Det är sen gammalt, så det är.

Matilda Molander är ledamot av Liberal Debatts redaktion, handelsstudent och vikarie på DN:s ledarredaktion. Molander växte upp i Kalmar.

@matildamolander

matilda.molander@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Matilda Molander

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr