Reaktion

»Demografi är ofta en underskattad dimension av den ekonomiska politiken«

Text: Mats Persson

Richard Appelbom ställer ett antal relevanta och intressanta frågor om invandringens effekter på befolkningssammansättningen med anledning av min artikel i LD (2/2016). En sådan fråga är om invandringen kan lösa utmaningen med den åldrande befolkningen, att allt färre i arbetsför ålder ska försörja de allt fler som redan har arbetat. Svaret beror på vilket tidsperspektiv som åsyftas.

På lång sikt kan befolkningens åldrande enbart balanseras upp av ökat barnafödande. Ty även om de som invandrar i regel inledningsvis är yngre än den inhemska befolkningen åldras också dagens unga invandrare och når pensionsåldern.

Men på kort och medellång sikt är ökat barnafödande i dag inte en lösning då fler födslar i dag ökar arbetskraften först om 25-30 år, med dagens inträdesålder på arbetsmarknaden. I detta perspektiv kan invandring ses som en demografisk gåva då befolkningen fylls på med nya svenskar i arbetsför ålder samtidigt som Sverige går in i en fas med en tilltagande demografisk obalans och ökat kostnadstryck på välfärdsstaten.

Invandringen dämpar på så sätt uppgången i den demografiska försörjningskvoten. Detta är en viktig iakttagelse för den som värnar välfärdsstaten. Ty den nordiska välfärdsmodellen bygger på att omsorgen av unga och äldre hanteras av den offentliga sektorn och finansieras av skatter och därmed bygger på att det finns människor i arbetsför ålder.

Innebär detta att andelen som arbetar hela tiden måste öka för att klara nästa generation? Det är inte ett måste, men vore en stor fördel. Även om Sverige med ett födelsetal på cirka två barn per kvinna ligger bra till i förhållande till jämförbara länder vore en ökad fruktsamhet mycket önskvärt. Men vi behöver göra mer än att öka barnafödandet.

Det faktum att vi lever längre gör att vi behöver arbeta längre upp i åldrarna. Sysselsättningen behöver öka bland de i arbetsför ålder, i synnerhet bland de med kort utbildning som i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Och vi behöver öka användning av ny teknik som gör vården och omsorgen mindre arbetsintensiv. Det finns med andra ord inte en lösning på utmaningen med en åldrande befolkning.

Precis som Richard Appelbom framför är den demografiska utmaningen större i övriga Europa än i Sverige. Många länder präglas av åldrande och minskande befolkning. Det är en kombination som har en hämmande effekt på den ekonomiska utvecklingen när investeringar minskar och konsumtionen överstiger produktionen i ekonomin.

Demografi är ofta en underskattad dimension av den ekonomiska politiken. Att Sveriges födelsetal är jämförelsevis höga är ingen ursäkt för att inte vidta åtgärder. Det kräver politiska initiativ och politiskt mod.

Mats Persson (L) är fil. dr, riksdagsledamot och ekonomisk-politisk talesperson.

@matsperspektiv

mats.persson@liberalerna.se

Fler artiklar av Mats Persson

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr