Tema

När världen möts i Boliden

Text: Julie Tran

Väl i Sverige är flyktingens långa och ofta livshotande resa över. Samtidigt tar en helt annan prövning vid. För många utspelar sig denna i små orter, ofta i Norrland. Men vad blir viktigt då? Julie Tran, en av deltagarna i den senaste upplagan av Liberala skrivarakademin, berättar om ett besök på EFS-kyrkan i Boliden, Västerbotten.

På Finnforsvägen 41 finns det ett skyltfönster med texten Han är här i röda versaler. Ljuset inifrån lyser upp bokstäverna som om de bar en gloria. Under texten gestaltar ett par träfigurer av Maria och Jesusbarnet tillsammans med de tre vise männen. De är också upplysta. Jag går uppför trappan till EFS-kyrkan, men känner redan innan jag stigit in att kroppen fyllts av något obeskrivligt andligt.

Liberala skrivarakademin (det skribentprogram för unga liberaler som Liberal Debatt är med och arrangerar, reds. anm.) ska träffa Anita Lundqvist, pastor kyrkan. Hon ska berätta om församlingens arbete med de asylsökande
i Boliden, men hon börjar med en rundtur.

Först in i ett rum som ser ut som en gammal skolsal. Sedan ett annat med bänkar uppradade och där undervisning fortfarande sker. Det största rummet är gudtjänst­lokalen. Den har högt i tak och längst framme hänger två plankor som ska föreställa ett kors. Utmed en vägg ser jag filtar och leksaker utspridda på golvet. Det är barnhörnan. Jag vänder mig om och ser en bokhylla med biblar i olika upplagor och versioner. De finns på kinesiska, arabiska och svenska.

När vi sätter oss ner frågar Anita vad vi vill veta. Allt, säger våra blickar.

Hur många av de asylsökande kommer till kyrkan? Kommer fler än de som är kristna? Vilka aktiviteter erbjuder kyrkan? Vilken roll har kyrkan i mottagandet av de asylsökande? Varför brinner hon så för det hon gör?

För att sätta Anitas berättelse i en kontext bör man veta att det bor ungefär 1 600 människor i Boliden. Men även om det är en liten ort så är den varken okänd eller isolerad från omvärlden. Samhället tog form sedan guld­förande malm påträffats i området år 1924. Allt sedan dess har gruvnäringen satt Boliden på många kartor. Då gruvnäringen behövt attrahera utländsk arbetskraft har många nationaliteter passerat och tillbringat delar av sina liv i samhället.

På senare år har många asylsökande fått ­Boliden som sitt nya hem och också valt att tillerkänt EFS-kyrkan en betydande roll i vardagen.

Kyrkan har öppet hus-verksamhet varje tisdagar. Då sker olika aktiviteter för alla åldrar. Det kan vara sång, läsning eller lek. Även byborna kommer för att umgås med de asylsökande. »Bokens folk« – i Boliden kristna och muslimer – samlas här under samma tak och kommer väl överens. Anita Lundqvist förklarar att många asylsökande har ett andligt behov.

Vi instämmer i tystnad. Har man gått igenom allt det som flyktingarna vittnat om, och upplevt alla de hemskheter de tvingats utstå på vägen till Sverige, är det inte konstigt att stillsamhet och spirituell stimulans tilltalar. Inte heller är det konstigt att aktiviteter och gemenskap lockar.

Stödet från kyrkan är dessvärre inte tillräckligt. Det rubbar inte den långa beslutsprocess i asylärenden och väntan. Och oron ökar för var dag som går.

Anita beskriver hur kämparglöden hos de asylsökande är så påtaglig de första två månaderna, men att många med tiden förlorar lite av hoppet. De är redo att lära sig svenska och börja jobba, men SFI-undervisningen är begränsat till dem som fått uppehållstillstånd. Till sist blir det svårt att alls sysselsätta sig.

Historier som dessa finns det gott om och gruppen suger i sig allt Anita Lundqvist berättar där i EFS-kyrkan. Men det finns specifikt en Bolidenbo, vars namn vi hörde mycket om förra hösten, som intresserar oss extra mycket. Han heter Mutar Muthanna Majid. Under ett par dagar var hans namn och bild på allas läppar och näthinnor. Han släpptes dock snabbt och friades från alla misstankar.

Men vad visste lokalbefolkningen om honom?

Anita förklarar att i Boliden känner de flesta varandra. När 22-årige Mutar hängdes ut i media skakade många på huvudet. De visste ju vem Mutar var och förstod inte hur han skulle kunna vara inblandad i terrorverksamhet. Mutar sågs ibland i kyrkan i sällskap av några vänner, inte sällan med mungiporna dragandes uppåt. De var alla lättade när de fick rätt och Mutar kom hem till Boliden igen.

Bland de cirka 350 asylsökande i samhället är nästan en tredjedel återkommande besökare i EFS-kyrkan. För Anita Lundqvist är det här ett arbete som ger mening åt både henne och Boliden i stort. Hon menar att dessa människor har mycket att tillföra i en liten ort. De ger liv åt samhället och vi ska också minnas att Boliden föddes tack vare inflyttning. Den tröttsamma nidbilden av ett Norrland som avskärmar sig från omvärlden ter sig i Boliden helt främmande. Det känns tvärtom som att världen möts i Boliden.

Julie Tran är masterstudent i statsvetenskap och deltog i Liberala Skrivarakademin 2015-2016.
@JulieTranIntl
julie.tran.016@gmail.com

Fler artiklar av Julie Tran

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr