Tema

Länge leve drömmarna

Text: Niklas Otto Olsson

Torbjörn webb

En 45 meter hög älg, helt i trä, med ett ben i vardera län? Nog låter det ganska galet. Men vad döljer sig bakom en svindlande ambition? Och vad kan vi lära av personerna som bär dem? Niklas Otto Olsson, en av deltagarna i den senaste upplagan av Liberala skrivarakademin, skildrar ett väldigt speciellt möte i Svansele, Norsjö.

»I tjugo år har jag fått syssla med det jag älskar. Vem kan säga det?«, säger Thorbjörn Holmlund vid den öppna elden. Vi är i Svansele sex mil utanför Skellefteå men i Norsjö kommun, Västerbotten. Det är snö och (många) minusgrader och jag är långt hemifrån den skånska myllan.

Vi besöker Thorbjörn Holmlund, grundare av Vildmarkscentrum i Svansele. När vi kliver in på vildmarkscentret möts vi av oräkneliga uppstoppade djur, bland annat vargar, björnar, fåglar och möss. Thorbjörn riktar vår uppmärksamhet mot maten över elden. Då jag själv till en början hade svårt att förstå vad svanselebon sa, vände jag mig till en av kursens ledare, själv norrlänning i generationer. Han log brett och viskade:
»Ska jag tolka åt dig?«.

Under lunchen, tillredd över öppen eld av Thorbjörn själv, berättar han om »Stoorn«, den gigantiska älg helt i trä som han vill bygga. Älgen ska vara 47 meter lång och 45 meter hög och ska stå på Vithatten på gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens, så att djuret har ett par ben i varje län. Reception och informationsdisk
i munhålan, konsert-, restaurang- och festlokal i magen. Projektets byggnationskostnad beräknas hamna på cirka 100 miljoner kronor.

Jag undrar om vi blivit ditledda på pin kiv. Är mannen inte lite galen?

Mätta och belåtna samlar vi oss runt den öppna elden. Thorbjörn beskriver hur han startat Vildmarkcentret. Skojfriskt berättar han om turerna med kommunen och hur han hade vägrat att betala vite efter att ha tagit ett par friggebodar på skidor och placerat ut i skogen. Det var svartbygge enligt kommunen, men Torbjörn tog det med ro och fick till sist rätt.

Medan han slänger våra trätallrikar och träbestick på elden beskriver han hur verksamheten för varje år gått bättre och bättre. Fler besökare, mer tillbyggnad, fler skotrar och fler bäddar på övernattningsboendet. Thorbjörn är inte galen, men hans träälg är det, tänker jag när jag sörplar i mig det varma teet ur träkåsan. År 2012 fick hans projekt också en femma på en femgradig skala i galenskap i tidningen Byggnadsarbetaren, och ett särskilt tack för att ingen ännu behövt bygga den. Men varken finansiella eller mediala bakslag tycks kuva Thorbjörns övertygelse.

Thorbjörns avundsvärda livsstil fyllde de flesta i sällskapet av inspiration och fick en av oss att i efterhand uttrycka en kärleksförklaring om karln. Att leva ut sina drömmar och visioner utan att tveka, oavsett hur galna eller geniala de verkar, är en eftersträvansvärd förmåga i ett fritt samhälle. När vi frigör visionärerna kan stordåd ske. Det handlar främst inte om att ge offentliga resurser, utan om att lämna utrymme och tillåta visonärerna att bygga vidare på sina drömmar. Precis som Thorbjörn Holmlund har gjort.

Visionärerna kommer antagligen inte göra exakt vad majoritetssamhället önskar, men det är inte heller poängen. Fria människor är också lyckliga människor. Vi ska bara lämna dem ifred så de kan rädda Norrland.

Niklas Otto Olsson har en master i stats­vetenskap och gick Liberala skrivarakademin 2015/2016.
@ottosprofile
niklasotto.olsson@gmail.com

Fler artiklar av Niklas Otto Olsson

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr