Foto: Marvel
Varken FN eller en eventuell framtida president Trump bör ha översyn av The Avengers. Sokoviafördraget är jantelagen i internationell tappning.
Incidenten förändrade vår värld: plötsligt var vi inte ensamma längre. Det var en insikt som var tvåfaldig. När dimensionsportalerna öppnade sig över New York och Chitauriskeppen sänkte sig över Manhattan ställdes mänskligheten inför fullbordat faktum: vi är inte ensamma i universum. Men attacken förde även med sig en annan insikt: förekomsten av individer med förhöjda förmågor i gruppen The Avengers, så kallade supermänniskor, visade oss att mänskligheten inte ensamt behövde möta denna nya typ av globala hot. The Avengers räddade oss.
Sedan dess har vår planet upprepade gånger utsatts för hot och omfattande urban skadegörelse. Kostnaden för Incidenten, som Chitauriattacken mot Manhattan 2012 blivit kallad i folkmun, uppgick enligt Kinetic Analysis Corps till mer än 160 miljarder dollar, en kombinerad kostnad av 9/11-attacken, Orkanen Katrina i New Orleans och den japanska Tohoku-tsunamin 2011. De 74 dödsfallen var häpnadsväckande få, men icke desto mindre en tragedi.
Slaget vid Sokovia för två år sedan var en än mer kostsam historia: 474 miljarder dollar och 177 civila omkom. Det hårt prövade lilla östeuropeiska landet slogs bokstavligen i spillror, delvis av de så kallade Förhöjdas insatser.
Och tillbuden har varit fler: attacken mot University of Greenwich i London, förstörelsen av Brooklyn, kaoset i kölvattnet av Bruce Banners gröna best i envig mot Tony Starks metalliska underverk i Wakanda, och nu senast 17 människor som omkom efter en ny Avengers-insats i Lagos.
Nämnda incidenter skapar svåra men nödvändiga frågor om ansvarsutkrävande. Vem ansvarar ytterst för konsekvenserna av skadegörelse, dödsfall och uppenbara misstag då en gruppering som The Avengers agerar utanför ramen av internationella regler, överenskommelser, traktat, förordningar och åtaganden. Hur kontrollerar man halvgudar?
Supermänniskorna är dock inte alltid enkom superhjältar. De är, bevisligen, vanliga människor med ovanliga förmågor. Och människor gör misstag. Men vanliga människor utan förhöjda förmågor kan ställas inför rätta med tydliga påföljder. Inför de Förhöjda, som opererar utanför det internationella samfundets strukturer, finns inga eller få sådana möjligheter.
Det pratas nu om att vi lever i Hjältarnas Era, en helt ny episod i mänsklighetens historia då enskilda individer antingen genom genetiska experiment, unik teknologi eller via andra sätt uppvisar förmågor och innehar krafter som närmast kan beskrivas som gudalika. Med dessa krafter kommer ett ansvar. Vi ska tacka vår lyckliga stjärna att merparten av dessa krafters förekomst av någon outgrundlig anledning ägt rum i USA. Att ha islamistiska jihadister med förhöjda förmågor eller till och med superkrafter, eller nordkoreanska soldater med Starks teknologi, kan leda till global instabilitet.
Vi har redan sett riskerna med att försöka reagera på supermänniskornas förekomst: efter avslöjandet att nazi-terrororganisationen Hydra infiltrerat den internationella spionorganisationen SHIELD utspelade sig interna stridigheter som nästan utraderade Washington DC från kartan. Att tre hypermoderna Helicarriers gick i krig mot varandra var en skrämmande påminnelse om att frihet inte garanteras av algoritmbaserad, automatiserad massövervakning. Snarare tvärtom. I vår strävan att vara förberedda mot morgondagens otänkbara hot, jordliga eller ej, sådde vi fröna till vår egen förgörelse. Vi blev, återigen, vår egen värsta fiende. Steve Rogers, eller Captain America som han även är känd som, visade på civilkurage då han i samarbete med visselblåsaren Natasha Romanoff lyckade hejda denna utveckling.
Slaget vid Sokovia, som föranleddes av industrimagnaten Tony Starks oreglerade vapenteknologiska experiment, visade också på risken med denna typ av verksamhet. Starks uppenbara charm, bombastiska mediepersonlighet och tillsynes outtömliga resurser åsido: det går inte att förföra sig ur den massförstörelse som inträffade i Wakanda då Bruce Banner gick bärsärk. Händelserna i Brooklyn med Bruce Banner och den amerikanska arméns misslyckade vapenexperiment några år tidigare visade sig vara blott en uppvärmning.
När världssamfundet idag sammanstrålar i Wien för antagandet av Sokoviafördraget är det därför en förståelig reaktion inför en extraordinär situation. De förhöjda individerna, varav en del är medlemmar i The Avengers, utgör en stor osäkerhetsfaktor för den globala säkerheten. Att fördraget samlat 117 stater, däribland Wakanda som traditionellt sett ogärna deltagit på världsarenan, visar på stundens allvar.
Att Socialdemokraterna är ivriga påhejare till Sokoviafördraget, som förespråkar ett FN-sanktionerat överstatligt kontrollorgan av The Avengers, är föga överraskande. Arbetarrörelsens tilltro till och idealisering av FN vet inga gränser. Blotta förekomsten av Saudiarabien och andra människofientliga regimer i FN-paneler som har att uttala sig om tillståndet för mänskliga rättigheter gör dock ett sådant vurmande svårförståeligt, ja rentav hycklande.
Vidare har önskan om att få tillhöra ett stapplande världssamfund i och med den hårt kritiserade svenska FN-kandidaturen för en plats i Säkerhetsrådet lett till flera märkliga situationer, där Sverige sökt stöd inte minst i arabvärlden i och med statsstödet till och erkännandet av Palestina. Att utrikesminister Margot Wallström därmed är en av Sokoviafördragets största anhängare bör ses som ett del i den svenska, nej den rödgröna, kampanjen.
Walllströms högljudda stöd för Sokoviafördraget är även förståeligt ur ett rent ideologiskt perspektiv. De så kallade supermänniskorna, som uppvisar unika och individuella förmågor, är ett etikettsbrott mot folkhemmets jantelag, där ingen ska anse sig vara bättre än någon annan. Wallström behöver dock inte oroa sig för att riskera hamna i sådant sällskap.
Andemeningen med Sokoviafördraget är berömvärt. Att det internationella samfundet samlats under en gemensam viljeyttring på rekordtid ger hopp om mobilisering även i andra frågor. Men i förlängningen riskerar Sokoviafördraget att göra mer skada än nytta. The Avengers måste kunna operera snabbt utan byråkratiska förhandlingar i det mellanstatliga kontrollorgan som föreslås kontrollera gruppens verksamhet. Ett avskräckande exempel är den europeiska insatsstyrkan Nordic Battle Group, som trots flera insatsmöjligheter i exempelvis Libyen eller östra Ukraina aldrig försattes i operativt tillstånd då aktivering krävde samtliga 28 medlemsländers godkännande. Den Europeiska Unionens senfärdiga agerande i flyktingkatastrofen från Syrien, Irak och från Afrika är ett annat exempel på politisk och byråkratisk senfärdighet. Jorden har inte råd att låta The Avengers rulla tummarna medan nästa interplanetariska hot uppenbarar sig.
Gruppen må agera över statsgränser och på måfå, men riskerar att bli ineffektiva om de sätts under överstatlig tillsyn. Regimer ändras, doktriner formeras, agendor förvrängs. The Avengers kan inte heller riskeras att politiseras. Blotta tanken på att The Avengers skulle underkastas ett eventuellt amerikanskt presidentskap av Donald Trump är ett argument för att inte underkasta gruppen ett kontrollorgan. Tilläggas kan att Donald Trump är ett större hot mot den globala säkerheten än The Avengers.
Världssamfundet måste ha tillit till att The Avengers verksamhet inriktar sig mot globala hot bortom internationella dispyter och politiska förvecklingar. De är ingen enskild regims instrument utan en självreglerande säkerhetsapparatur i en föränderlig värld. Det är en tillit som The Avengers har gjort sig förtjänta av.
Ökad reglering och anti-individualistisk polemik ökar inte den globala säkerheten. Världen behöver inte den svenska jantelagen i internationell tappning. Sokoviafördraget bör skrotas.
Csaba Bene Perlenberg (#TeamCap)
Fotnot. Sokoviafördraget ligger till grund för handlingen i nya Marvelfilmen “Captain America: Civil War”. Denna ledare är ett fiktivt debattinlägg om ett fiktivt fördrag men bör tas på allra största allvar.