Tema

Värna den personliga integriteten, men…

Text: Amelia Andersdotter

Med digitalisering och automatisering följer stora välståndsökningar, men också demokratiska och mellanmänskliga bryderier av aldrig tidigare skådat slag. Hur oroade bör vi vara? Amelia ­Andersdotter tecknar alla människors lika värde i en tid då »allt« är tekniskt möjligt.

Över julledigheten hade jag förmånen att ta del av både nationalekonomen Mårten Blix tankar i Svenska Dagbladet (25/12 2015), och boken Robotrevolutionen (Volante, 2015) av Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet. Herrarna delar en teknikoptimistisk syn på världen, men visar tyvärr prov på stor nonchalans inför demokratin när de menar att teknikutveckling och demokratiska värderingar står i konflikt med varandra. Jag menar i stället att mänskligheten, som skapare av teknologin, själv kan bestämma vilka normer som ska råda – även i teknologiska miljöer.

Den första anledningen till att privatliv inte står i motsats till teknologiutveckling är att både dataskydd och datasäkerhet ibland är svåra tekniska problem. Vi behöver alltså mer utveckling för att uppnå dataskydd och datasäkerhet, inte mindre. Hittills har dock tyngdpunkten legat på nytta för företag och myndigheter, medan människors nytta har reducerats till det mest uppenbara – »konsumenter vill ha bättre kundtjänst« och »medborgare vill att myndigheter ska vara enkla att förstå«.

Ett annat skäl är att de som i dag benämner sig teknikoptimister misslyckas med att visa att det är just deras vision för den tekniska framtiden som är bäst. I Digitaliseringskommissionens antologi Om Sverige i framtiden (2015) står det i en engelskspråkig uppsats om informationsteknologins tillväxtpotential av René Summers och Irene Ek, att »evidensen [för potentialen] inte är uppenbar i den statistiska evidensen« [egen översättning]. Potentialen kommer i stället uppenbara sig i »evidens när hela den privata sektorn tar del av digitaliseringens frukter«. Det finns alltså inget som tyder på att de nuvarande digitaliseringsåtgärderna är bra, men om vi litar på Summers och Ek är problemet bara att vi ännu inte köpt tillräckligt mycket uppkopplade apparater.

Slutsatserna i en tredjedel av Digitaliseringskommissionens essäer vilar på Erik Brynjolfssons bok The Second Machine Age (WW ­Norton & C/o, 2014). Han är, likt Blix och Fölster, ekonom. Som verksam på MIT ägnar han sig åt något näraliggande det som Katrine Marçal för ett par år sedan kallade »lösning-ism« (Aftonbladet 18/8 2013). En ny komplex värld kommer att ge ett fåtal maskinuppfinnare möjligheter att göra livet bekvämt för ett flertal passivt mottagande konsumenter, till allas glädje. Det är en världssyn som känns igen från dokumentärfilmaren Adam Curtis skildring av Silicon Valley-ideologi i All Watched Over By Machines Of Loving Grace (2011).

Det finns kritik mot den nationalekonomiska teknikoptimismen. Den brittiske författaren Andrew Keen varnade i Ny Teknik (5/1) för att maskinerna tränger ut mediokra människor från arbetsmarknaden. Han började sin karriär som teknologikritiker genom att säga motsatsen: att mediokra hobbyfilmare på Youtube skulle ta kål på kvalitetsfilmen.

Personligen hyser jag större sympatier för den teknologiskildrare som gav Marçal begreppet »lösning-ism«: Evgeny Morozov.

Morozov går tillbaka till det fria valets kärna: vi kan lägga över alla möjliga beslut på maskiner, men det är genom egna val som människor bygger identiteter, åsikter, gemenskaper och samhällen. Att bara passivt ta emot en förutbestämd preferens fråntar oss möjligheten att utveckla vår individualitet.

»Kanske mest oroande är risken att robot­iseringen underlättar för förtryck i länder utan en robust demokratisk tradition«, skriver Stefan Fölster på sista sidan i sin bok, efter att ha förespråkat robotisering överallt. Morozovs poäng i MIT Technology Review (11/2013) är just att vår egen demokratiska tradition också ruckas av tekniken. Beslut om människors liv och tillvaro fattas över deras huvuden och automatisk kartläggning av hur de bäst kan påverkas används sedan för att invagga dem i känslan att det nog ändå var bäst som det blev.

I en inlaga till amerikanska konsumentmyndigheten FTC:s skrift om big data från 2016 skriver Cynthia Dworks och Deidre Mulligan: »automatiskt beslutsfattande kan visserligen minska effekten av den felande individen, men de riskerar också att normalisera den mycket större effekten av systemomfattande blinda fläckar« [egen översättning]. I Digitaliseringskommissionens antologi representeras denna insikt i form av ett citat från Albert Einstein: »Det är mycket nedslående att leva i en tid där det är lättare att spränga en atom än en fördom.«

Mest nedslående i Digitaliseringskommissionens antologi är Anders Ekholm, vice VD för Institutet för framtidsstudier. Eftersom han mejlar med sin läkare har han nått insikten att integritetslagstiftning är otidsenlig. Vidare menar han att samhället är så komplext och komplicerat att bara stora mängder data i realtid kan få samhället att enklare och automatiskt låta sig styras. Som om snabba beslut och hård styrning alltid vore önskvärt.

Till skillnad från nationalekonomerna ser jag inte någon särskild framtid som ofrånkomlig. Världens utveckling är, så att säga, inte deterministisk. Eftersom vi har ett val, bör vi välja att inte reducera individer till kuggar i urverk eller celler i en organism. Urverk och kroppar avpolletterar dåliga komponenter, och samhället bör inte beskrivas i allegorier som för tankarna till avpollettering. Det är idén om alla människors lika värde – och därför distinktion – som är grunden för demokrati och de mänskliga rättigheterna. Vi behöver en teknisk utveckling och teknikoptimism som ligger i linje med det.

Mest upplyftande i Digitaliseringskommissionens samling blir därför Bodil Jönsson: »Teknologin har inte sällan fungerat som ett sänke /…/ där det mest primära, själva mötet med den berörda, försvårats och instrumentaliserats genom tekniken.«

Vi borde se kommunikationsteknologi som ett sätt att kommunicera med varandra. Inte som ett sätt att beröva andra möjligheten att fatta egna beslut.

Amelia Andersdotter är grundare av dataskydd.net och tidigare europaparlamentariker för Piratpartiet. Andersdotter är återkommande medarbetare i Liberal Debatt.
amelia.andersdotter@dataskydd.net
@teirdes

Litteraturförteckning

Blix, Mårten. Vårt försprång som IT-nation kan tyna bort. Svenska Dagbladet, 25 december 2015: http://www.svd.se/vart-forsprang-som-it-nation-kan-tyna-bort

Brynjolfsson Erik, och McAfee, Andrew. The Second Machine Age – Work, Progress and Prosperity in a Time of Brilliant Technologies. W.W. Norton & Company, 2014.

Digitaliseringskommissionen. Om Sverige i framtiden – en antologi om digitaliseringens möjligheter (SOU 2015:65): https://digitaliseringskommissionen.se/ny-antologi-om-digitaliseringens-mojligheter/sou-2015_65-webb-antologi/

Dwork, Cynthia och Mulligan, Deirdre. It’s Not Privacy and It’s Not Fair. 66 Stan. L. Rev. Online 35, 36–37 (2013). http://www.stanfordlawreview.org/sites/default/files/online/topics/DworkMullliganSLR.pdf

Curtis, Adam. All Watched Over By Machines Of Loving Grace. BBC, 2011. http://www.bbc.co.uk/programmes/b011lvb9

FTC, Big Data: A Tool for Inclusion or Exclusion? Januari 2016: https://www.ftc.gov/system/files/documents/reports/big-data-tool-inclusion-or-exclusion-understanding-issues/160106big-data-rpt.pdf

Fölster, Stefan. Robotrevolutionen – Sverige i den nya maskinåldern. Volante, 2015. http://volante.se/bocker/robotrevolutionen/

Marçal, Katrine. Nördbaroner vet inte vad som är coolt. Aftonbladet, 18 augusti 2013. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinemarcal/article17313305.ab

Morozov, Evgeny. The Real Privacy Problem. MIT Technology Review Magazine November/December 2013.   http://www.technologyreview.com/featuredstory/520426/the-real-privacy-problem/

Fler artiklar av Amelia Andersdotter

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr