Tema

Bortom CSR väntar intressentkapitalismen

Text: Claes Svensson & Gösta Wijk

Globaliseringen, det finansiella kapitalets rörlighet över ­nationsgränserna och ny teknik möjliggör alltmer avancerade digitala varor och tjänster. Claes Svensson, professor emeritus i företags­ekonomi och Gösta Wijk, docent i samma ämne, menar att utvecklingen leder till en ny syn på vilka typer av kapital som är viktiga, men också att trenden på sikt kräver en omdefinition av kapitalismen självt.

Företag blir i allt högre utsträckning beroende av andra intressenter än ägare och finansinstitutioner. Det rör sig om anställda, leverantörer, kunder och staten, med flera. Ett ensidigt fokus på aktieägar- och börsvärde ger på sikt inte ett hållbart näringsliv. Det är därför hög tid för näringslivets, inklusive de fackliga organisationernas, ledande profiler att gå i spetsen för en allvarlig självrannsakan avseende företagens roll och ansvar i samhället.

Samhällsutvecklingen i demokratiska marknadsekonomier blir allt mer beroende av hur företagen agerar och frågor om företagens roll och ansvar väcker stort intresse. I en del företag är tillgången till de anställdas kompetens eller till kreativa och pålitliga leverantörer viktigare än tillgången till finansiellt kapital. Med digitala varor och tjänster kan kunderna bli medproducenter och därmed mer betydelsefulla än andra intressenter. Av de allt komplexare relationerna följer att företagens ansvar vidgas. Så också de krav som riktas mot dem. Det räcker inte längre att företagen »bara« tjänar pengar åt ägarna.

Denna utveckling ställer krav på förändring i företagen på många olika plan. För att en demokratisk och kapitalistisk marknadsekonomi av blandekonomisk karaktär ska överleva är sådana förändringar nödvändiga. För att de ska komma till stånd måste flera frågor besvaras:

  • Varför har vi företag – vilken roll och vilket ansvar har de i ett modernt, utvecklat demokratiskt och marknadsekonomiskt samhälle?
  • Vad och vem skapar värden i företagen?
  • Vem ska företagen tjäna?

Svaret har länge varit att företagen ska bidra till värdeskapande och värdetillväxt i samhället. Detta ter sig för de flesta som tämligen självklart. Följdfrågorna »värde för vem?« och »i vilka dimensioner?« kräver dock mer kontroversiella ställningstaganden och en klart formulerad ideologi för företagen, som beskriver vilka intressenter som skapar värden och hur företagen kan skapa värden åt dessa intressenter. 

Det finns i dag många tecken på att Milton Friedmans sedan länge dominerande liberala marknadsekonomiska grundmodell – den laissez­-fairekapitalistiska systemmodellen – ifråga­sätts. Ägarna (finansinstitutioner), som levererar finansiellt kapital, är enligt denna modell den absolut viktigaste intressenten.

Allt eftersom denna modell har börjat uppfattas som alltför snäv, rentav provocerande, har olika hållbarhetsmått utvecklats, ofta under beteckningen Corporate Social Responsibility – CSR. Frågan är om dessa mått räcker för ett möta dagens och framtidens krav på företagen. Det finns nämligen en risk att företagsledningarnas uppmärksamhet och agerande begränsas till att optimera icke företagsspecifika CSR-standarder, i stället för att också förstå det egna företagets verksamhet och dess viktigaste intressenter, som är helt avgörande för det moderna företagets framgång.

En alternativ modell, som vi kallar för den intressentkapitalistiska systemmodellen, växer nu fram. Enligt denna modell har företags­ledningen och styrelsen ansvar gentemot flera intressentgrupper, som tillför olika typer av kapital som företaget använder för att producera varor eller tjänster. Detta innebär ett risktagande för intressenterna, på samma sätt som tillskott av finansiellt kapital innebär ett risktagande. Intressenterna vill erhålla avkastning på sitt tillskjutna kapital. Avkastningen kan vara av både finansiell och icke-finansiell art. Det bör råda en gemenskap mellan olika intressenters och företagets syn på värde. Exempel på sådan värdegemenskap kan vara:

  • Kunder, som vill nyttja erbjudanden från företag med gott rykte, och företag som vill skapa starka varumärken.
  • Anställda som vill ha en respekterad, utvecklande och utmanande arbetssituation och en företagsledning som vill ha ambitiösa, engagerade, kunniga och stolta anställda.
  • Miljö- och andra intressegrupper, stat och kommun, som vill ha ekonomisk, miljömässig och social uthållighet, och en företagsledning som strävar efter legitimitet, respekt och uppskattning.
  • Samarbetsparters, till exempel leverantörer, som vill ha strategisk utveckling genom att verka inom en kreativ industriell värdekedja, och en företagsledning som vill åstadkomma både kort- och långsiktig effektivitet i sina leveranser av kvalificerade varor och tjänster.
  • Ägare och investerare som vill ha tillväxt i värde och utdelning under rimligt risk­tagande, och en företagsledning som förutom förräntning och tillväxt av kapitalet vill skapa resurser för långsiktiga investeringar.

Värdegemenskapen är grunden för de mål som man gemensamt strävar efter att uppfylla i företaget. Affärsidé, strategi och ledarskap måste integreras med denna värdegemenskap. Företagsledningen bör försöka attrahera sådana intressentgrupper som företaget kan bygga värde­gemenskap med och som innebär att långsiktiga »win-win-relationer« uppnås.

Det traditionella snäva finansiella perspektivet behöver således breddas betydligt, med hänsynstagande till fler intressenter. Detta blir en utmaning för näringslivet, liksom frågor om äganderättens utformning och tillämpning. Behovet av att utveckla nya modeller och metoder för att leda företag är uppenbart. På detta område är vi bara i början av ett nödvändigt utvecklingsarbete, där forskare och praktiker bör samarbeta.

I Storbritannien har en intressant utveckling skett i synen på företagens roll i samhället.
I den engelska företagslagstiftningen (UK Companies Act 2006) finns bland annat ett avsnitt om styrelseledamöters uppgifter. Styrelsens uppgift är enligt denna lagstiftning att främja företagets framgång och att gynna alla aktieägare. Därtill ska styrelseledamöterna ta hänsyn till: beslutens långsiktiga konsekvenser, anställdas intressen, att främja företagets affärsförbindelser med leverantörer, kunder, med flera,  påverkan på samhälle och miljö, höga krav på affärsetik, samt att agera rättvist mot olika intressenter. Enligt vår uppfattning är den engelska lagstiftningen ett intressant exempel på tillämpning av intressentvärdeslogik.

Om vi ska klara en långsiktigt hållbar samhällsutveckling ur sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter måste det ske en förändring i synen på företagens roll och ansvar i enlighet med en intressentkapitalistisk systemmodell. Företagens styrelser och ledningar har det största ansvaret för att så sker vid utformningen av företagens strategiarbete och ledarskap. Men även andra aktörer har ett stort ansvar. Politikerna måste se över lagstiftningen (bland annat aktiebolagslagen), samtidigt som utbildningen av framtida företagsledare måste förnyas. Utan värdegenskap mellan företaget och dess intressenter ställer inte intressenterna helhjärtat upp bakom företaget. Företagets konkurrensförmåga blir därmed sämre.

Det är dags för styrelser och företagsledningar att gå före genom att bejaka intressentkapitalismens grunder och spelregler.

Claes Svensson är professor emeritus i företagsekonomi.
Gösta Wijk är docent i företagsekonomi.
Båda är knutna till Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

claes.svensson@fek.lu.se
gosta.wijk@fek.lu.se

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





En kommentar

Kommentering är avstängd.