Liberala skrivarakademin

En rättvisare pension

Text: Julie Tran

För många är dagens pensionssystem svåröverblickbart och krångligt. En politiskt avgörande aspekt av dagens ordning är den att systemet inte är fullt finansierat utan till stor del betalas i efter hand genom nya generationers arbete. Julie Tran, politisk sekreterare i Region Östergötland, vill se en annan ordning.

Andelen äldre i befolkningen ökar i förhållande till förvärvsaktiva och pensionssystemet belastas då allt fler behöver dela på samma kaka. För att intjäna samma pension som tidigare grupper av pensionärer måste arbetsperioden för de äldre förlängas. Dagens unga måste även förbereda sig för ett längre arbetsliv än i dag för att kunna finansiera pensionssystemet. Ett längre arbetsliv utgör en fördel på de arbetsplatser som kämpar med att behålla kompetens under stora generations­avgångar. Höjd pensionsålder skulle även anpassa systemet till dagens medellivslängd. Det skulle dock inte nödvändigtvis förbättra arbetsvillkoren för de äldre. Att medellivslängden är högre innebär inte per automatik att kroppen är utrustad för längre tids arbete.

Pensionen består i dag av tre delar. Från staten erhålls allmän pension, genom arbete ges möjlighet till en avtals- eller tjänstepension och slutligen kan man utgöra sin egen pensionskälla genom privat sparande. Så långt är det tydligt, men går man djupare är det märkbart att pensionen är en komplex produkt. Den allmänna pensionen är exempelvis uppdelad i ytterligare två delar: inkomstpension och premiepension. Inkomstpensionen baseras på inkomst. Premiepensionen har flera fondleverantörer med olika budskap och erbjudanden. För att sätta sig in i skillnaderna mellan leverantörerna krävs grundläggande finansiell kunskap, vilket långt ifrån alla har. Dessutom handlar pensionssparande om en produkt man inte får dra nytta av förrän man uppnår pensionsålder. Finansiell analfabetism i kombination med avlägsen avkastning leder till lågt intresse hos både unga och äldre.

Föreställ dig nu i stället ett pensionssystem som är mer förutsägbart, rättvisare och som står sig starkt oavsett demografi. Ett sådant system skulle bland annat inte vara baserat på inkomst utan antalet arbetade timmar. En inkomstneutral pension gynnar de som arbetat länge framför de som tjänat mycket under sitt liv. Dock kvarstår garantipensionen som ett grundskydd för människor som inte kunnat arbeta i tillräcklig utsträckning. Lägg sedan till ett system där din arbetsgivare avsätter den procentsats du själv önskar till pensionen och där du har en bredare tidsperiod för att gå i pension, samt får större inflytande över ditt pensionssparande. Det innebär ett system som skapar större flexibilitet för löneväxling och pensionsavgång, samt gynnar den som sparar och lägger mer vikt på individens ansvar. Vad premieras då med ett sådant system? Arbete, valfrihet och egenansvar. Detta generar tre följdfrågor. Är det så enkelt? Är det (tillräckligt) liberalt? Är det hållbart?

Första frågan kan omformuleras som: Skulle detta pensionssystem vara enklare att överblicka än dagens? Ja, för individens del skulle ett rakt timbaserat system tydliggöra betydelsen av egna val och uppmuntra till eget ansvar och förhoppningsvis skapa större intresse kring pensionssparandet. Mindre vikt skulle läggas på att sätta sig in i olika fonder och analyser av risker på marknaden. Förslaget skulle få än större genomslag om det kombinerades med politiska förändringar som ökar incitamenten för eget sparande. Staten skulle exempelvis ha kunnat öka avdragsrätten för privat pensionssparande, i stället för som nu slopa den helt år 2016.

Är systemet då liberalt? Svaret är ja, och så i den meningen att det sätter tilltro till individen och förutsätter att hen gör rationella val. Människor har olika behov som därtill varierar över tid. Löneväxling ger individen större möjlighet att styra över sin ekonomi. I vissa perioder har man kanske fler utgifter och behöver mer likviditet än i andra då man har större möjlighet att pensionsspara. Även åldersintervallet för när man tar ut sin pension breddas, vilket är önskvärt då förhållandet till arbete är så individuellt. För dem som vill fortsätta arbeta och har orken ska det finnas möjlighet att stanna längre på sin arbetsplats. För den som hellre vill ägna sig åt fritid, familj och resor ska det också vara möjligt.

Slutligen: Hur hållbart är systemet? En bra princip är att systemet inte ska belasta kommande generationer och inte vara alltför beroende av marknaden, vilken periodvis kommer uppträda nyckfullt. Med större egen påverkan på pensionen så ligger ansvaret hos individen att planera och spara och inte hos den yngre arbetsföra befolkningen. Det är svårt att hitta ett system som passar alla, men en bra ingång är långsiktiga regler och flexibilitet. Ett hållbart system förutsätter också breda politiska uppgörelser.

Med dessa förslag finns en bra grund för ett enklare, liberalare och mer hållbart system. Alla ska kunna känna trygghet inför den dag man går i pension.

Julie Tran är politisk sekreterare för Centerpartiet i Region Östergötland. I mars gör hon praktik på Hallands Nyheters ledarsida.

julie.tran.016@gmail.com
@JulieTranIntl

Fler artiklar av Julie Tran

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr