Tema

Konservatismen var bättre förr

Text: Amelia Andersdotter

»Personregister – Datorer – Integritet« (1978) är en 400 sidor lång genomgång av riksdagens motioner om automatiska data­behandlingssystem. Det är också ett testamente från den dåvarande oppositionens liberala motstånd mot de framväxande statliga kontroll­systemen. Amelia Andersdotter har läst och blir nostalgisk.

»Läggs kontroll till kontroll och registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar i ett kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre«, sa Gösta Bohman (M). Skräckbilden är vad vi i dag kallar »algoritmisk reglering«: att få individer att bete sig på det sätt som är kollektivt sett optimalt genom mätning, iterering och datormodeller.

Genomgående för alla automatiska databehandlingssystem i det svenska myndighetsväsendet är föreställningen att datorer ger förutsägbarhet och effektivitet – att de aldrig har fel och alltid fungerar som det är tänkt. Det är instruktivt att läsa specialregisterlagar med tillhörande propositioner (tre bara i år). Ännu mer instruktivt är att läsa statliga myndigheters beskrivningar av tillfällen då datorer inte fungerat.

Gösta Bohman personifierade den konflikt mellan »mekaniserare« och »liberaler« som den brittiske teknikhistoriken Jon Agar tecknar i boken »The Government Machine«. Agar beskriver hur man på 1800-talet gick från att beskriva statsmakten som en »organism« till att benämna den som ett »maskineri«. Han exemplifierar med införandet av befolkningsenkäter, populationsregister under världskrigen och framväxten av tron på de maskiner som skulle garantera 100 procent riktighet i beslut på flygplatser, i regeringen, i sjukvården och på marknaden.

Ur regeringen Perssons persondator­reform 1998 kan man i efterhand tolka ett försök att göra processorkraften – och därmed makten över algoritmerna – mer jämnt distribuerad. Reformen är en liberalt inspirerad ovanlighet i IT-politiken. För vi har ingen liberal IT-politik. Det är inte så konstigt. För som Agar skriver är företags och myndigheters elektroniska system inte tänkta att ge frihet åt var och en. De är inte införda för att garantera liberala värderingar eller sprida makten. De är byggda för motsatsen.

Låt mig ge tre exempel på liberala utmaningar:

  1. Den enskilde får allt färre möjligheter att hävda sig gentemot en allt starkare överhet. En överheten som i sin tur är organiserad i flera lager. Svenska läkarjournaler tillhör inte läkare, utan landsting. De läggs till grund för vårdcentralernas resurser, och läkarna belönas på så sätt för att registrera patienter. Dessa »register på register« fråntar individen rätten över vårdsituationen. Oavsett vårdval, privata kliniker eller tillit till offentlig välfärd styrs vårdgivarens handlingar av andra motiv än omtanke om patientens bästa.
    Den här sortens maktförskjutning är ofta dold under horder av marknadsförande powerpoints från ledande företag på området. De uppstår inte bara i vården. Marknadsföringen av IT-tjänsterna rör effektivisering och förenkling av myndigheternas verksamhet. Men enkla arbetsuppgifter för myndigheter som kan utföras snabbt är inte nödvändigtvis den arbetsordning som bäst gynnar individens möjligheter att definiera sin relation till, eller utkräva ansvar av, det offentliga.
  2. Dataskydd.net har tittat på kommunala hemsidor. Vi har framför allt undersökt i vilken utsträckning kommunerna ger hemsidebesökare möjligheten att inte rapportera sitt besök till någon tredje part. Resultaten är nedslående: sju av 290 kommuner ger sådan möjlighet, och bara två kommuner är ärliga med besökaren inte är skyldig att genomföra sådan rapportering.
    Är webbplatsbesökare skyldiga att hjälpa webbutvecklare att förbättra sin design genom att låta sig kartläggas? Gösta Bohman hade förmodligen svarat nej, oavsett om webbutvecklaren var kommunal eller privat. (Men försök att prata om detta med en webbutvecklare!)
  3. Säkerhetspolisen och Försvarets radioanstalt – myndigheter som nu har långt större befogenheter än tidigare att genomföra kontrollåtgärder mot individer – ska i första hand skydda staten och systemet, inte individen. Ingen av myndigheterna har som uppdrag att verka för den enskildes möjligheter att hävda sig mot en överhet. Uppdraget är att hjälpa överheten att styra gott över den enskilde, enligt överhetens egen definition av vad som är »gott«. Bohmans fångar i det genomreglerade samhället är en träffande bild: staten är numera viktigare än oss.

Något ideologiskt motstånd mot kontrollsystem utfärdade av överheten finns inte i Sverige i dag. Den bohmanska andan hade via Perssons investeringar i privat informationsinfrastruktur kunnat öppna för en liberalt sinnad IT-politik, men utvecklingen har gått åt andra hållet.

Det är dags att åter lyfta Gösta Bohmans insiktsfulla tankar i IT-politiken.

Amelia Andersdotter har grundat dataskydd.net och är tidigare europaparlamentariker för Piratpartiet.
amelia.andersdotter@dataskydd.net
@teirdes

Fler artiklar av Amelia Andersdotter

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr