Krönika

En flamenco med svarta toner

Text: Ebba Tornérhielm

Det sägs att om du vill höra riktig flamenco bör du antingen åka till Sevillas motsvarighet till Rosengård, Las tres mil viviendas, eller till Spaniens fängelser. Den flamenco du hittar där är inte någon av de moderna tolkningar som spelas i dag, där den för många ganska svårsmälta stilen blandats upp med inslag av exempelvis rock, pop eller punk. Det är en flamenco med svarta toner, eller vad Spaniens nationalskald Federico García Lorca skulle ha kallat flamenco med duende.

Flamencomusik kan liksom de flesta genrer delas in i en mängd grenar. Men en av genrens rötter är de så kallade carceleras-sångerna, fängelseflamencon. Den sjungs för det mesta av de romer som hittas innanför de spanska fängelsemurarna. Sedan ett antal år tillbaka anordnas flamencoworkshops runt om i spanska fängelser och vid flera tillfällen sedan 1997 har dessa utmynnat i kriminalvårdens flamencosångtävling. Från början inkluderade priset i tävlingen både skivkontrakt, turné, en summa pengar och ett förkortat straff. På senare år har priserna varit mer modesta men det gör inte fenomenet mindre fascinerande.

Kanske ligger en del av förklaringen till hur viktiga carceleras blivit i duenden. García Lorca skrev 1933: »Vi har sagt att duendet älskar sårets gräns och det närmar sig platserna där formerna smälter samman i ett begär som är större än dess synliga uttryck.« Den sorg du hittar i carceleras är genuin och framförs av romer som sedan hundratals år blivit förföljda och diskriminerade och kunnat fängslas på orättvisa grunder, inte minst under Francotiden. Flamencon har blivit ett sätt att få utlopp för smärtan. På så sätt överlappar -flamencons historia bluesens.

Det är flamencoklubbar, ofta drivna av hängivna flamencofans, som finansierar det hela. Och när de i samarbete med den spanska regeringen lanserade tävlingen första gången blev den en stor framgång. De två vinnarna spelade tillsammans in ett album som nådde ända till USA, men i dag har ingen av de två sångarna kunnat bygga en karriär av musiken.

De som deltar vid dessa workshops och tävlingar kan sällan läsa noter och har inte heller erfarenhet av att sjunga inför publik. Men de har flamencon med sig sedan barnsben och besitter ofta en talang svår att finna någon annanstans. Inte minst då få av de som ställer upp i dessa fängelsetävlingar skulle kunna tänka sig att söka sig till den professionella flamencon utanför fängelset. Deltagarna bedöms efter samma mått som om de varit med i en reguljär tävling, och arrangörerna är noggranna med att påtala att det inte är välgörenhet de ägnar sig åt. Flamencon i Spaniens fängelser är ett sätt för flamencoscouter att hitta talanger, inte minst från en folkgrupp som i de flesta avseenden stötts ut från det spanska samhället. För det är hos dem den riktiga flamencon finns.

Ebba Tornérhielm är­ ­förbundssekreterare för Liberala ungdomsförbundet och har varit bosatt i Spanien.

ebba.tornerhielm@luf.se

Fler artiklar av Ebba Tornérhielm

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr