Ledare

Det våras för hökungar

Text: Gabriel Ehrling

När Hans Blix tar emot för intervjun till detta nummer av Liberal Debatt ligger en pamflett på bordet: Liberalt manifest, antaget vid World Federation of Liberal and Radical Youth’s kongress i Bryssel 1958.

Mellan de tunna pärmarna väntar en värld av internationalism, solidaritet och maktkritik. Det visar sig att Blix var en av huvudförfattarna. Andan känns dock direkt igen, den har präglat en hel generation liberaler i Sverige.

I dag är 50- och 60-talets unga liberaler gamla och grå. Manifestet är ­gulnat och nött i kanten efter flitig användning. I ett halvsekel har idealismen däri pressats under realpolitikens tyngd. Ändå har det stått sig väl.

Jag ska dock erkänna att jag under arbetet med numret bitvis känt mig som manifestet där på bordet hemma hos Blix: gulnad, tummad och nött.

Kan man ens tala om fred när världen tycks svämma över av oro i Östersjön, krig i Ukraina, IS-barbari och flyktingkatastrofer? Vad är ett temanummer värt när mängden hemsk­heter som ryms inom en och samma sändning av Ekot varje vecka slår nya rekord? I bland känns det ju som om civilisationen som sådan vore på väg mot arkivet.

Så illa är det inte. Men man får leta sig tillbaka till fel sida Berlin­murens fall för att hitta ett Sverige där det var lättare att vara hök i försvarsfrågor än det är i dag. Det är bara att se sig omkring. Överallt syns de: hökungarna. En normal dag i en borgerlig ungdomspolitikers liv börjar med att fjädrarna kläs i Natoblå skrud, fortsätter med en rulle taggtråd till lunch och avrundas med en bombräd på Twitter (»för friheten«) på väg hem till boet.

Därför handlar detta nummer av Liberal Debatt om fred. Inte för att svaren är självklara. Tvärtom är säkerhetspolitik ett område där det som liberal ofta är ytterst befogat att vara ”kluven”. Oro i vår omvärld må betinga stora försvarssatsningar, och på sikt också ett medlemskap i Nato. Men de liberala idéerna kan inte börja i militarisering och upprustning. De gånger vi till sist ändå hamnar där är det i brist på bättre alternativ.

Läs nu! Diskutera och replikera. Och nästa gång vår omvärld är så angenäm att vi får lägga ner ett regemente för att öppna en medioker högskola:
Känn att det är ett steg i rätt riktning.

Gabriel Ehrling, redaktör
red@liberaldebatt.se
Twitter: @gabrielehrling samt @liberaldebatt

Fler artiklar av Gabriel Ehrling

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr