Perspektiv

Så blir liberalismen grön – i praktiken

Text: Mattias Goldmann

Ut med det gamla – in med det nya! Efter förra årets val är det välkommet med lite korsdrag i svensk partipolitik. Inte minst när det gäller miljö och klimat behövs frisk liberal energi. Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores, förklara hur man blir grön med principerna i behåll.

Förändringsarbetet inom Folkpartiet och Centerpartiet är naturligt och välkommet efter åtta år i regeringsställning. Under dessa år har Centerpartiet haft det operationella ansvaret för miljöfrågorna och alltså nödgats förhålla sig till dagspolitik snarare än idéutveckling. Folkpartiet har haft ansvar för helt andra frågor och alltså inte kunnat ägna miljöfrågorna någon större kraft: Med ett dynamiskt nytänk kan miljöfrågan ta stora kliv framåt, och partierna skörda nya framgångar – vi ser redan att Miljöpartiets hegemoni på området är till ända. Detta bör varje miljövän välkomna av det enkla skälet att konkurrens sporrar utveckling och förbättring.

Fem principer bör vara vägledande i Folkpartiets och Centerpartiets idéarbete, alla kopplade till konkret svensk politik med tydliga behov av förändring:

  1. Sluta subventionera
    Snart sagt alla är överens om att subventioner till fossil energi ska avskaffas, vilket Sverige också jobbat för i bland annat FN:s klimatförhandlingar. Men vi har själva en rad sådana subventioner, som envar grön liberal bör bekämpa. Det gäller till exempel förmånsbeskattningen av bilar, där den som har bil från jobbet får fordons- och drivmedelskostnaden delfinansierad av skattekollektivet, p-platser som rabatteras av kommunen jämfört med det egentliga marknadsvärdet och kärnkraften, som lämpar över stora delar av försäkringsansvaret på medborgarna.
  1. Lägg dig inte i
    För en liberal bör det vara självklart att inte ha några åsikter om hur långt borta från eller nära arbetsplatsen människor bör bo. Det är inte rimligt att den som valt att bo nära sin arbetsplats, ofta med högre boendekostnader som följd, subventionerar den som bor långt borta genom att betala en del av dennes resor till och från jobbet. Ändå är det just så reseavdraget fungerar (men främst för den som tar bilen till jobbet; den som cyklar subventioneras inte). Det finns givetvis värden i en levande landsbygd, men att betala folks bilresor när de åker därifrån är fel sätt att omsätta dem.
  1. Likabehandla
    Politiker av alla färger är pigga på att bestämma ”dagens rätt”; det energislag, drivmedel eller färdsätt man gillar bäst för stunden och som därmed får premier eller avdrag. Vanligen är vurmen mer förknippad med vad som gör sig bra på bild än vad som är bäst för klimatet, luftkvaliteten och hälsan. Det är hög tid att leva upp till parollen ”förorenaren betalar”. Kostnaden bör bli högre ju större klimatpåverkan är, så stimuleras marknaden att göra störst klimatnytta per krona.
  1. Underlätta egna val
    Den tyska miljöpolitiken ”Energiewende”, som vi på Fores nyligen granskat, har sin grund i att hundratusentals konsumenter velat ta större eget ansvar och satt solceller på sina tak eller investerat i vindkraft. I Sverige är det fortsatt alldeles för svårt att bli sin egen producent av förnybar el och än värre om man vill sälja ett överskott till marknaden. Allt stick i stäv med en god liberal syn på entreprenörskap.
  1. Informera mera
    Minskad detaljreglering och en ökad tilltro till individens möjlighet och önskan att bidra till en bättre miljö och en lägre klimatpåverkan kräver ökad, opartisk information för upplysta konsumentval. Denna information kan inte fullt ut komma från marknaden, utan statliga och överstatliga myndigheter har en viktig roll att spela. Utan att någonsin bli en bricka i en statlig pr-maskin, bör exempelvis Naturvårdsverket och Energimyndigheten ges större informationsuppdrag. Detta kan säkert kännas kontraintuitivt för mången grön liberal, men är nödvändigt i på en komplex marknad.

Dagspolitik, opinionsmätningar och Folkpartiet och Centerpartiet närstående påtryckarorganisationer kan göra det svårt att i närtid nå hela vägen fram till ett effektivt och principfast program för miljö- och klimatfrågan. Men partiernas respektive arbetsgrupper bör tillåta sig att formulera förslag utan självcensur, så får man längre fram i processen lägga det som inte är möjligt i närtid på is: Som fin champagne, redo att tas fram när tiden är mogen. Men lagra inte för länge. Det vinner inte ens det finaste bubblet på.

Mattias Goldmann är vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores.
mattias.goldmann@fores.se
Twitter: @mattiasgoldmann

Fler artiklar av Mattias Goldmann

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr