Tema

Civilsamhället vs. Chevron

Text: Gabriel Ehrling

Slavar, boskap och olja förtjänar varsitt kapitel i Texas historia. I dag är delstaten modern, högteknologisk, snabbväxande och mångfacetterad. Men alltjämt har naturresursutvinningen stor betydelse för de människor som bor där. I staden Denton har medborgarna, till oljebolagens förtvivlan, organiserat sig för ett förbud mot fracking. Liberal Debatt åkte dit.

Denton är en grön, pittoresk och lagom sömning liten universitetsstad en halvtimme norr om Dallas, Texas. Det kunde ha varit Massachusetts eller Kalifornien, men det är Texas. Och Texas – det är Texas.

År 2001 inleddes här de första försöken med »fracking«, eller »hydraulisk spräckning« som det benämns vetenskapligt på svenska. Tekniken innebär att man utvinner gas eller olja genom att spruta vatten, kemikalier och sand i berget. Med naturgasboomen blev den nyindustriella eran ett faktum och innan förra årtiondet var till ända stannade tankbilar utanför såväl sjukhus som lekplatser. Inför valet fanns 281 gaspumpar i drift inom stadens gränser, därtill har stora landområden godkänts för projektering av ytterligare drift.

Konflikten är i sig lika gammal som naturresursutvinningen. Gasen bryr sig inte om var människor bor eller rör sig – människor bryr sig desto mer om gasen. Boende räds närheten till utvinningen, andra räds att mista intäkterna från densamma. Och det är klart – riskerna vid industriproduktion är alltid högre än de är utan.

En amerikansk valsedel innehåller inte endast val till federala ämbeten och delstatsditon, och de »opolitiska« tillsättningarna på kommunal nivå, utan i regel också ett batteri med lokala och regionala folkomröstningar. Få har exempelvis undgått marijuanans resa, via valsedeln, mot allt bredare acceptans.

Några veckor innan valet vändes plötsligt strålkastarljuset mot Denton (till befolkningen ett halvt Uppsala i en federation med mer än 300 miljoner människor). Att väljarna, utöver att rösta om finansiering av ett antal infrastrukturprojekt och ordningsregler för servering och försäljning av alkohol, skulle ta ställning till ett förbud mot fracking var i sig inte särskilt upphetsande.

Amerikanerna röstar som sagt hela tiden om en massa lokala förslag och liknande förbud har inrättats på andra håll i landet. Det som drog till sig uppmärksamheten var att förbudsivrarna var på väg att vinna – i en stad i Texas.

Frackingförespråkarna – den lokala handelskammaren, den regionala enheten av det republikanska partiet med flera – organiserade sitt motvärn i Denton Taxpayers For a Strong Economy. Bakom budskapet om »ansvarsfull borrning« stod även flera amerikanska energibolag, däribland jättar som Chevron och Chesapeake Energy. Officiellt uppgick kampanjbudgeten till 700 000 USD, motsvarande 5 miljoner kronor. På andra sidan hade förbudsivrarna samlat 75 000 USD, motsvarande 550 000 kronor. Vid en jämförelse med det hitintills dyraste valet i Dentons historia – 50 000 USD eller 350 000 kronor – så förstår man vilken cirkus som kommit till staden.

Adam Briggle, docent i filosofi och ledare för organisationen Denton Drilling Awareness Group och därmed ansvarig för »Frack Free Denton«-kampanjen, tog emot LD på sitt överbelamrade krypin på University of North Texas bara ett par dagar innan det var dags att gå till valurnorna.

Adam Briggle, ledare för Frack Free Denton
Adam Briggle, ledare för Frack Free Denton

Energibolagen biter på naglarna och nästa vecka röstar ni om ett förbund mot fracking. Hur hamnade ni här?

– För oss har det aldrig handlat om energipolitik utan om markanvändning. Det förstår vem som helst att det är vansinne att förlägga industriproduktion bredvid skolor och hem. Men det är så vi har det. Förbud är vår sista utväg. Vi har redan uttömt alla andra alternativ, inleder Adam Briggle.

Briggle fortsätter sedan med att berätta hur organisationen mycket riktigt startade med syftet att påverka stadens tillståndsgivning vid gasutvinning, som en form av självtitulerad expertgrupp för medborgarperspektiv i beslutsfattandet. Så sent som år 2013 antogs också nya direktiv som säger att fracking inte ska ske närmare än 350 meter från bostadsområden. Men de reglerna kom inte åt de redan dokumenterade fyndigheterna, vilka bostadsinnehavarna kunde förutsättas känna till. Trots skärpta regler öppnades brunnar stenkast från människors hem.

Så att gå igenom det politiska systemet fungerade inte, vad gjorde ni sedan?

– Vi var tvungna att börja om. Vi slutade ge råd till politikerna och började driva kampanj. Sedan dess är vi en supporterdriven organisation med frivilliga som ställer upp närhelst de vill och kan.

Om ni vinner på tisdag, vad tror ni händer då?

– Då slipper vi oroa oss för luften och vattnet. De (energibolagen, reds anm.) kommer så klart att stämma oss (staden, reds anm.). Men jag tror att de vet att de kommer att förlora. Varför skulle de annars plöja ner sådana summor inför valet?

Vilka representerar ni?

– Dentons barn. Det här handlar om barnen i de bostadsområden som annars inom kort kommer att bo granne med en gasbrunn. Dem kämpar vi för.

Du beskriver hur ni möter starkt motstånd, och förfogar en bråkdel av den finansiering de har. Hur kan ni kompensera?

– Vi använder sociala medier och arbetar på marken. Vi gör roliga saker – möter människor på festivaler och deltar i tävlingar. Man måste ta tillvara lokalsamhällets resurser.

Och hur gör man det?

– Man måste ta reda på vilka talanger människor har och hur man kan del av dessa. Vi har turen att ha många människor som vill vara med och bidra. Ibland vet inte ens jag vad som pågår. Rätt vad det är får jag en check från en välgörenhetskonsert till förmån för kampanjen.

Vad säger du om motståndet, de som inte vill ha ett förbund?

– Det är som natt och dag. Om vi är gräsrötter, sociala medier och frivilliga så är de näringsintresse, gammelmedia och storfinans. De satsar huvudsakligen på dyra annonser i dagspressen och direktreklam i brevlådan. Det är väldigt frustrerande. Det känns som att de står på ett berg och vi på en jordhög.

Och vad säger de då, i kontakten med väljarna?

– Budskapet är rena orwellskan. Vaddå »Ansvarsfull borrning«? Det är ju som äppelpaj – vem kan vara emot? Men vad som verkligen irriterar mig är att de använder »push-polling« (vinklade opinionsundersökningar, reds anm.). De ringer upp och säger »Skulle du mer sannolikt vara emot ett förbund om du visste att Ryssland finansierade kampanjen för ett sådant?«. Jag skojar inte, säger Adam Briggle.

På riktigt?

– Ja. De har också specifikt anklagat mig för att ha »direkta band« till Ryssland. Och nu kommer de säga att jag har »direkta band« till Sverige också, för att ni intervjuat mig.

Hur har kampanjen varit för dig, personligen?

– Jag har blivit både nedstämd och härdad. Men när jag ser alla människor frivilliga på gator och torg tänker jag: Det är så här demokrati ska vara. Men så påminns jag om motståndet och tänker: Detta är vad demokratin har blivit – obegränsade resurser, näringsintresse, manipulation och störning. Ärligt talat är det skamlöst. Jag förstår mer än någonsin varför man inte vill gå i opposition mot intressen som dessa.

Vilken roll tror du att det spelar att omröstningen sker just i Texas?

– För oss spelar det igen som helst roll. Vi bor här. Däremot är det en stor sak för andra och jag tror att det är därför som energiindustrin är så oroad. De är rädda att ett förbud ska sprida sig.

Vill du det, att fler städer ska anta liknande förbud?

– Det har aldrig varit vår agenda. Vi försöker inte göra några ritningar åt andra. Detta handlar om vår rätt till självbestämmande. Vi vill rensa upp på vår bakgård. Men jag tror att förbudet kommer att innebära ett uppvaknande för industrin. Men ett förbud är som sagt en sista utväg för oss.

Om inte förbud, vilket är då budskapet till andra platser där konflikter kring
naturresurser blossar upp?

– Man måste få med sig lokalsamhället och människorna som kommer att vistas i närheten av produktionen. Det är det som är problemet i Denton. Vi har marginaliserats av såväl politik som industri. Det finns en gräns för hur mycket man står ut med när det gäller olja och gas, till och med i Texas. Till sist ställer man sig upp. Det är vårt budskap, och det hoppas jag sprids: Lokalsamhället har rätt att säga ifrån.

Hur går det då på tisdag?

– Det finns människor som argumenterar väl mot ett förbud. Det är klart att gasen gör att vi får pengar till Denton. Jag är bekymrad över alla pengar som nu pumpas in av våra motståndare, och över att republikanernas val av sida ska väga alltför tungt. Men jag är inte orolig. Denton är en smart stad.

Och vad händer om ni förlorar?

– Jag tror inte vi slutar för det. Då får vi återgå till att bearbeta innehållet i det politiska systemet. Kämpa för bättre och tuffare regler. Men jag personligen kommer nog behöva en paus först.

Med 59 procent av erlagda röster för blev Denton 4 november första stad i Texas att förbjuda fracking. På morgonen 5 november stämde intresseorganisationen Texas Oil and Gas Association staden i hopp om att blockera verkställandet. Så gjorde även Texas General Land Office, en av myndigheterna som bevakar frågorna på delstatsnivå. En sannolikt utdragen rättsprocess är att vänta. Texas järnvägskommissionär Christi Craddick (R), som utfärdar delstatstillstånden som krävs jämte de lokala sa i en intervju med The Dallas Morning News: »Det är mitt jobb att dela ut tillstånd, inte Dentons. Jag kommer fortsätta att dela ut tillstånd där uppe (i Denton, reds anm.)«.

Fler artiklar av Gabriel Ehrling

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr