Bokrecension

Inte nazist men…

Text: Gabriel Ehrling

RECENSION: »Vasakärven och järnröret – Om den långa bruna skuggan från Lund« av Per Svensson (Weyler Förlag, 2014)

»Medvetet eller omedvetet tenderar vi att föreställa oss ’nazister’ som en skarpt definierad sorts människor, lite som orcher i ’Sagon om ringen’. Men 1930-talets svenska ’nazism’ ingick i ett brett spektrum av besläktade ideologier och förhållningssätt med flytande gränser.«

Lagom till att den första upplagan av den inledande delen i serien Liberal Idédebatt – Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel. – tog slut i handeln var Per Svensson aktuell med en ny bok. Denna gång om nazisterna i 30-talets Lund och kopplingen till dagens sverigedemokrater.

Det ska sägas direkt att även utan skuggan till »järnröret« så är boken välbehövlig. Det är, som Svensson anför i citatet ovan, enkelt att i efterhand förvränga ondskan till oigenkännlighet. För att skydda oss själva gör vi den så olik oss nu tänkande och levande att det ter sig närmast absurt att det över huvud taget har hänt. Nazister är ju plågade tyska män i uniform, med jagad blick och pärlande svett i pannan (hakkors på armen). Eller möjligen vita skinnskallar i gröna bomberjackor och gula Dr Martens-kängor (hakkors i pannan)?

Ingen kulturell framställning är mer omänsklig än den av nazister – de kunde lika gärna varit utomjordingar eller zombies (ja, ibland framställs de just som sådana).

Då är det nyttigt med Svenssons påminnelse om att blotta förslaget att låta tio (!) judiska läkare få asyl i Sverige utlöste massmöten hos studenterna i Uppsala och Lund. Och att en majoritet vid dessa möten – genomförda i demokratisk ordning – beslutade att aktivt motverka sådan asyl. Den svenska rasbiologin var så levande att en riksdagsman för bondeförbundet i februari 1939 kunde stå i riksdagens kammare och säga:

»— jag erkänner gärna, herr talman, utan att blygas att i dag är jag antisemit, sedan jag i över tio år måst studera fakta i Centraleuropa. /—/ Låt oss visa humanitära känslor, om det gäller att skicka pengar utomlands, men låt svenskt arbete förbehållas svenskarna och låt oss behålla det svenska blodet rent.«

Vasakärven och järnröret är därför bitvis kuslig läsning.

Som alltid när Per Svensson är vid pennan är språket elegant och tillgängligt. Men till skillnad från »Därför hatar alla liberaler…» sker den här läsningen med tilltagande obehag. När den första nazistchocken lagt sig känner man nämligen igen sig. Det må vid slutet av andra världskriget ha blivit politiskt omöjligt att vara nazist i Sverige, men viss retorik och logik har överlevt till våra dagar.

När vi tar emot invandrare består problemen i landet de flyr! 

Tar vi emot fler invandrare än i dag så kommer främlingsfientligheten att öka – det vill vi ju inte!

Att ta hit några få invandrare berövar bara mångfalt fler hjälp på annat håll (på plats) – flyktingmottagande är dyrt och ineffektivt!

Känns det bekant? Byt »invandrare« mot »judar« och du går från sverigedemokrat av i dag till nazist på 30-talet.

Per Svensson presenterar också nya uppgifter om hur enskilda sverigedemokrater är släkt, i rakt nedstigande led, med nazister på 30-talet. »Skuggan« tar sig flera uttryck – hat kan gå i arv, även om det exakta föremålet skiftar.

Utgivningen av Vasakärven och järnröret har så klart retat gallfeber på Sverigedemokraternas ledning. I SR Studio Ett kallade Mattias Karlsson, i praktiken partiledare sedan Jimmie Åkessons sjukskrivning, boken »grundfalsk« och menade, apropå nazismen på 30-talet, att »det finns ingen sådan koppling över huvud taget«.

Då, precis som i boken, var Svensson befriande offensiv:

»Sverigedemokraterna avskyr det Sverige vi lever i och det jag tycker är ett fantastiskt land. Jag är mycket mer patriotisk än någon sverigedemokrat«. 

Eller som Svensson uttrycker det i boken:

»Sverigedemokraterna är ett apokalyptiskt kulturrevolutionärt och därför främlingsfientligt nationalistparti. Dess mål är att riva det Sverige vi just nu lever i och bygga ett nytt Sverige på gammal grund. De gillar att kalla det Folkhemmet. I detta Sverige ska likheterna betyda mer än skillnaderna.«

Per Svenssons bok är en påminnelse, men också en uppmaning. Politiska motståndare till Sverigedemokraterna ska varken darra på manschetten eller låta känslorna gå över styr. Partiets politiska retorik – och väljarstöd! – vilar på bilden av ett land som går på knäna och en välfärdsstat på väg mot undergång. När andra politiska krafter utmanar den sverigedemokratiska dystopin står partiets på skakig grund.

Gabriel Ehrling är redaktör för Liberal Debatt.
gabriel.ehrling@liberaldebatt.se

Twitter: @gabrielehrling

Fotnot. Per Svensson har sedan bokens utgivning utsetts till hedersdoktor vid Malmö högskola. Motiveringen lyfter fram Per Svenssons engagemang i högskolans utveckling, och att han spridit kunskap om svensk historia på angelägna områden.

Fler artiklar av Gabriel Ehrling

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr