Tema

Liberal revolution och den norrbottniske fiskaren

Text: Caroline Krassén

Sedan EU-inträdet har betydelsen av medborgerliga fri- och rättigheter ökat i Sverige. Samtidigt har den svenska lagstiftningsprocessen blivit allt snabbare och allt mindre genomarbetad. Liberal Debatts tidigare redaktör Caroline Krassén beskriver en utveckling med både glädjeämnen och orosmoln.

Hans Åkerberg Fransson var egenföretagare och bedrev bland annat en fiskeriverksamhet. Han fiskade vitfisk (coregonus albula) i Kalixälven och sålde fångsten i både Sverige och Finland. Skatteverket konstaterade att Åkerberg Fransson under inkomståren 2004 och 2005 inte deklarerat ordentligt och därmed låtit bli att betala totalt nästan 150 000 kronor i moms. Skatteverket beslutade 2007 att Åkerberg Fransson, förutom den uteblivna momsen, skulle betala skattetillägg; ett slags straff för att skatten inte betalades korrekt från början. Åkerberg Fransson valde att inte överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Luleå.

I juni 2009 väcktes åtal mot Åkerberg Fransson vid Haparanda tingsrätt. Åklagaren hävdade att Åkerberg Fransson, genom att bland annat inte korrekt redovisa sin moms 2004 och 2005, gjort sig skyldig till grovt skattebrott. Ett brott som kan ge maximalt sex års fängelse.

Men domaren i Haparanda tingsrätt blev fundersam. Får man verkligen ge en person först skattetillägg och sedan böter eller fängelse för samma gärning?

Efter mycket funderande skickade Haparanda tingsrätt en fråga till EU-domstolen i Luxemburg, eller ett »begärande om förhandsavgörande« som det heter EU-rättsligt. Frågan innehöll flera delar och vissa hypotetiska resonemang, men i korthet ville tingsrätten veta följande: Stred den svenska ordningen med påföljder för samma gärning i både tingsrätt och förvaltningsrätt mot Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (i dagligt tal Europakonventionen) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (EU-stadgan)?

Europakonventionen är sedan 1995 svensk lag och därmed integrerad i svensk rättsordning. Den yttersta kontrollen över att den svenska staten inte bryter mot Europakonventionen görs av Europadomstolen i Strasbourg. Domstolen består av en domare från vart och ett av Europarådets 47 medlemsländer. Europadomstolen är inte ett EU-organ och ska inte förväxlas med EU-domstolen i Luxemburg, dit Haparanda tingsrätt skickade sin fråga. EU-domstolen tolkar EU:s lagstiftning och ser till att den tillämpas på samma sätt i alla EU-länder. EU-stadgan kräver bland annat att varje EU-land följer Europakonventionen. I praktiken hänvisar också EU-domstolen ofta till Europakonventionen i sina domar.

Vissa har kallat den juridiska utveckling som har skett i Sverige sedan början av 90-talet för en liberal rättighetsrevolution. Det är delvis sant. Att mänskliga rättigheter har fått högre status i svenska domstolar är ett faktum, också sådana rättigheter som Sverige inte alltid har hållit särskilt högt såsom näringsfrihet och äganderätt.

En rättighetsrevolution har skett genom EU-domstolens domar i mål som prövar nationell lagstiftning mot EU:s fördrag.  Därigenom har många av de ekonomiska friheter och monopoluppluckringar som Sverige har upplevt inför och efter EU-inträdet tillkommit. Dessutom har svenska domstolar kunnat åberopa Europakonventionen till stöd för sina avgöranden. Det ger otvivelaktigt den enskilde ett större rättighetsskydd. Det gäller också när tillämpningen av dessa fri- och rättigheter leder till domslut som inte är politiskt populära. Rättigheternas främsta betydelse är att fungera som en yttersta garant för individen när vinden blåser. De gäller även pingstpastorer som använder predikstolen för att hetsa mot homosexuella och skattefifflande fiskare. Liberaler bör välkomna en sådan utveckling.

Men Sveriges inträde i EU har inte bara inneburit juridiska och politiska framsteg. I Sverige har lagar traditionellt antagits av riksdagen först efter breda parlamentariska utredningar, där politiker, sakkunniga och representanter från relevanta sektorer gemensamt nått konsensusbeslut som varit väl anpassade efter lagens syften. Fylliga förarbeten, i form av propositioner och offentliga utredningar, har lämnat tolkningshjälp till den som vill förstå en lagregels innebörd.

Vårt EU-inträde har satt det svenska lagstiftningssystemet i gungning. Riksdagen och regeringen överröses av rättsakter från EU som antingen snabbt ska implementeras i svensk rätt, eller är direkt gällande svensk rätt så snart en officiell (och inte sällan undermålig) översättning till svenska språket publicerats. Att regler inte alltid blir perfekt anpassade efter svenska förhållanden är ingen högoddsare. Den som numera vill påverka en lagstiftare ska inte mejla sin riksdagsledamot, utan sin Europaparlamentariker. Eller hoppas på att den svenska ministern har druckit rejält med energidryck för att orka driva den rätta linjen i en nattmangling med Rådet.

Det har varnats i flera år för att EU:s utökade maktanspråk, inklusive EU-domstolens vidsträckta befogenheter, har slagit tillbaka. Även för den mest inbitne EU-vän kan det vara värt att ifrågasätta den regleringsiver och den på vissa områden svällande EU-byråkrati som leder till fler – men inte alltid bättre – regleringar.

Hur gick det då med fiskaren Åkerberg Fransson? I februari 2013 konstaterade EU-domstolen att eftersom reglerna om moms – till skillnad från annan skattelagstiftning – bygger på gemensamma EU-regler, kan EU-domstolen uttala sig om vad som händer den som i Sverige inte betalar sin moms i tid. Domstolen konstaterade sedan att det strider mot EU-stadgan att påföra både administrativa sanktioner som har straffrättslig karaktär (läs: skattetillägg) och straff i skilda förfaranden. Detta som en följd av förbudet mot dubbelbestraffning, som finns i både Europakonventionen och EU-stadgan. Förhandsavgörandet fick den svenska Högsta domstolen att i ett annat mål under sommaren 2013 uttala att de som dömts till både skattetillägg och böter ska kunna medges resning. I dagsläget går Riksåklagaren igenom 2000 fall som kan ha fattas i strid med Europakonventionen och EU-stadgan.

Caroline Krassén
är jurist och tidigare redaktör för Liberal Debatt (2011-2013).

krassen.caroline@gmail.com

Fler artiklar av Caroline Krassén

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr