Krönika

Var är de liberala socialpolitikerna?

Text: Kajsa Dovstad

Jag står bakom en mikrofon på Sergels torg och ber om ursäkt för Folkpartiet. Det är manifestation för en bättre missbruksvård. Efteråt kommer Inger Forsgren fram till mig. Hon är ordförande för RFHL som arbetar för missbrukares rättigheter. Inger har länge varit en stark röst för dem som samhället inte alltid ser. Fram till för något år sedan var hon även aktiv i Folkpartiet, men gick ur eftersom hon, liksom som jag, är besviken på engagemanget för dem som har det svårast. Jag talar med henne för att försöka förstå vad som har hänt med partiet som en gång stoltserade med budskapet »Det glömda Sverige«.

Inger vittnar om ett samhälle där den som faller till botten har svårt att ta sig upp till ytan igen. Bostadsbristen drabbar utsatta hårdast. Kåkstäderna som huserar tiggande romer från Östeuropa beskrivs som den utrotade fattigdomens återkomst. Men sanningen är att även svenska medborgare tvingas bo i dåligt isolerade husvagnar. Höga skulder eller missbruk gör att människor nekas tak över huvudet.

Den liberala grundtanken är att alla individer ska ha möjlighet att nå sina livsmål oavsett ursprung. Liberalen frågar inte varifrån du kommer, utan vart du ska. Men det är brist på högljudda liberaler som med vetenskapliga rön tar striden för att missbrukare ska börja resan till drogfrihet i eget boende och inte i ett litet rum i en bostadstrappa. Inger menar att Folkpartiet har bra politik för både äldre och handikappade, men att den socialpolitiska diskussionen i övrigt är skrämmande tyst, trots att problemen är enorma och behovet av liberal politik är stort.

Är Folkpartiets socialliberala ådra på väg att sluta pulsera? Borde de som vill se en politik för förbättrade livschanser vända sig till något annat parti? Nja, än finns det starka folkpartistiska politiker som ägnar sig helhjärtat åt klassisk socialpolitik. Skolreformerna motiveras dessutom med att »klassresan börjar i klassrummet«. Men skolpolitik är inte allt. Ingers upplevelse färglägger bilden många, inklusive jag själv, har av Folkpartiet: Hemmahamnen är i sikte, kursen är utritad på sjökortet, men fartyget saknar styrfart och avdriften blir stor.

Liberalen ser möjligheterna, smakar frihet och om du ramlar fångar hon dig varmt och fast. Ett liberalt parti ska förmedla känslan av liberalism och vara tydlig med dess grundidéer. Annars lämnar kunniga eldsjälar som Inger Forsgren och det blir ungdomsförbundets uppgift att offentligt be om ursäkt på Sergels torg.

Kajsa Dovstad är socialpolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet.

kajsa.dovstad@luf.se

 

Fler artiklar av Kajsa Dovstad

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr