Perspektiv

Se revorna i välfärdsnätet

Text: Carl Lagerqvist

Barnfattigdom har åter hamnat på agendan. Liberaler är ofta snabba att avfärda bilden som en sifferkonstruktion, en effekt av inkomstökningar snarare än faktisk utsatthet. Liberal Debatt bad sin tidigare redaktör Carl Lagerqvist, numera chef för Public Affairs på Rädda Barnen, om ett perspektiv på frågan om barns utsatthet.

Barnfattigdom är ett laddat ämne i svensk debatt. Barn som lever i fattigdom är något vi förknippar med länder som befinner sig på en annan utvecklingsnivå än Sveriges. På näthinnan fastnar bilder av ett elände och en misär som knappast existerar i vår del av världen. Det känns främmande i en svensk kontext.

Många liberaler provoceras också av det man ser som försök från vänsterhåll att svartmåla verkligheten. Varför överhuvudtaget diskutera i termer av fattigdom när vi lever i ett av världens rikaste länder?

Jag menar att detta är en ryggmärgsreaktion som leder fel. Min bild är att barnfattigdomsbegreppet ligger nära folkpartiledaren Bertil Ohlins paroll »Det glömda Sverige«. Det handlar om revorna i välfärdsnätet.

Att diskutera barnfattigdom är att rikta fokus mot de barn som riskerar att falla igenom, barn som saknar resurser att tillgodogöra sig de möjligheter som Sverige erbjuder.

Liberaler tror inte på något färdigt samhällsbygge. Det är ingen majoritetsuppfattning att alliansregeringens snart åtta år vid makten resulterat i ett idealsamhälle utan fel och brister. Självkritik brukar tvärtom anses vara en dygd. Därför borde det inte heller vara kontroversiellt för liberaler att prata om och försöka förbättra situationen för utsatta människor. Barnfattigdom är i allra högst grad ett begrepp som liberaler bör förhålla sig till.

Sedan 1997 har barnfattigdomen, enligt Rädda Barnens rapporter, minskat från 22,3 till 12,1 procent. Vi har varit tydliga med att utvecklingen går i positiv riktning. Vi har också uppmärksammat kommuner som genomfört satsningar som gjort viktig skillnad för barn i ekonomisk och social utsatthet. När Rädda Barnen lyfter barnfattigdom som fråga i valrörelsen gör vi det för att vi vill att fler ska följa i lokalpolitikernas fotspår. Vi har inte alla svar – vi vill hellre vara en katalysator för ett konstruktivt meningsbyte som fokuserar på konkreta lösningar.

Det finns en spridd uppfattning om att barnfattigdom är detsamma som relativ fattigdom, att den därigenom enkelt går att avfärda. I Rädda Barnens fall stämmer det inte. De årligt återkommande rapporterna utgår från låg inkomststandard och beviljade försörjningsstöd, och mäter alltså i absoluta tal. Det innebär att Rädda Barnen räknar barn som fattiga om det inte finns pengar i hushållet till det allra nödvändigaste. Det säger alltså något om de grundläggande levnadsvillkor som råder i Sverige. Men frågan är egentligen större än så. För oss är det viktigt att se fler aspekter av problematiken.

Tidigare i år besökte jag kollegorna på Save the Children i London och fick följa med på fältbesök i ett av Londons fattigare områden. Vår brittiska systerorganisation försöker precis som vi ta ett brett grepp om fattigdomsfrågan. Här kom jag i kontakt med FAST, Families and Schools Together – en verksamhet som fokuserar på samspelet mellan föräldrar och barn. Problemet är inte i huvudsak att det saknas ekonomiska resurser, utan snarare sådant som att att föräldrar och barn sitter framför varsin dator- eller mobilskärm utan att kommunicera med varandra. FAST är ett försök att ge barn och föräldrar en chans att lära sig att förhålla sig till varandra på ett nytt sätt. I en familj drabbad av fattigdom kan det röra sig om så enkla saker som att äta middag tillsammans. Det har stor betydelse eftersom barns språkutveckling är beroende av umgänget med vuxna.

I familjer med ett robustare ekonomiskt och socialt kapital får barnen redan från början ett försprång. De har oftast bättre förutsättningar och större chanser än dem som växer upp i socioekonomisk utsatthet. Horisonten är vidare och det finns utrymme för drömmar som sträcker sig utanför det egna bostadsområdet. Barnfattigdom är alltså inte bara en fråga om kronor och ören.

Det behövs en fördjupad debatt om hur alla barn i Sverige ska kunna förverkliga sina drömmar, oavsett bakgrund och uppväxtmiljö. I den debatten har liberaler en viktig roll att spela. 

Carl Lagerqvist
är strategisk rådgivare och chef för Public Affairs på Rädda Barnen. Lagerqvist var redaktör för Liberal Debatt 2010-11.

carl.lagerqvist@rb.se

Fler artiklar av Carl Lagerqvist

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr