Perspektiv

Liberalism utan patent på frihet

Text: Emelie Larsson

Liberalismens problem är att den har friheten som kärnvärde, samtidigt som andra ideologier också säger sig grundas i frihetsideal. Emelie Larsson menar att det är dags för den liberala rörelsen att åter anamma Rawls idéer om frihet och jämlikhet.

Liberalism. Innebörden kan tyckas självklar – en politisk ideologi där friheten står i absolut fokus. Bekymret för liberalismen är att även andra politiska inriktningar säger sig ha frihetsfrågor som bas. Såväl svensk realpolitik som idédebatt präglas av att ett flertal ideologier använder frihet som centralt begrepp.

För frihet, säger den nya gammelmoderaten med något drömskt i blicken, är ju så viktigt. Med Nozick-snuttefilten i stadigt grepp hävdas det negativa friheter hit och äganderätt dit. Lägg till lite rättighet att välja vårdcentral också, och på det lite indignerat suckande över välfärdsstaten så är du hemma.

Den socialistiske demokraten hävdar frihet genom omfördelning och jämlikhet. En jämlikhet som går ut på att alla ska ha det likadant, inte att skapa förutsättningar för människor att själva forma sina liv.

Den lite chict nykonservative ynglingen med förmodad läggning åt kristdemokrati värnar också friheten säger han, och berättar sin saga om familjen som kärnan i samhället. Han säger vidare att familjen måste ges frihet att fatta sina egna beslut. Valfrihet alltså. Den är för all del viktig, men utgör ju bara en liten skiva av den liberala kakan.

Ett av liberalismens inneboende problem är således att andra ideologier också säger sig ha frihet som kärnfråga. När andra ideologier också vill bära frihetens fana högt urlakas en del av liberalismens existensberättigande. Liberalismens företrädare i Sverige har dessutom haft som akilleshäl att de under de senaste åren själva blivit mästare på att smalna av frihetsbegreppet genom att huvudsakligen ägna sig åt frågor som patientmakt, ekonomisk frihet och valfrihet.

Det krävs ett betydligt bredare anslag än så för att människor ska känna att liberalism och frihet spelar roll för dem. Dessutom visar undersökning efter undersökning inför det stundande valet att välfärdsfrågor är på uppsving bland landets väljare. Allt fler människor tycks vilja att politiken i större mån utformas så att vi alla genom samhällets försorg ges möjligheter att forma våra liv.

Det är därför hög tid att åter börja snegla på Rawls grundtankar om hur ett samhälle fyllt av frihet ter sig. I Rawls samhälle är de enda ojämlikheterna som finns de som gynnar de sämst ställda. Alla individer har rätt till så generösa friheter som möjligt, så länge dessa inte inkräktar på någon annans. I ett sådant samhälle kan vi därför ägna oss åt att skapa förutsättningar för människor att själva forma sina liv. Det är den sortens frihet som spelar roll på riktigt.

Tanken att liberalismen måste återta Rawls som husgud är måhända kontroversiell. Rawls har länge befunnit sig i de utskälldas hörna inom den liberala idédebatten, anklagad för att ha teorier som går att likställa med socialismens grundprinciper. Detta kan i själva verket lätt avfärdas eftersom Rawls differensprincip klargör att ekonomiska ojämlikheter får existera, så länge man kan visa att de är till gagn för dem som har det sämst ställt. En petitess kan tyckas, men det är just detta som gör att friheten hos Rawls i själva verket blir långt större än hos exempelvis den socialistiske demokraten. I ett samhälle där olikheter tillåts blir individen fri och samhället som helhet tjänar på att människors olika val och förutsättningar tillåts blomstra.

Ytterligare en rawlsiansk princip är att samhälleliga institutioner ska vara inrättade så att personer med samma talang och ambition ska ha lika möjlighet till fördelaktiga positioner. Principen innebär därmed en distinktion mellan samhällets och individens ansvar vad gäller individens framgång, också detta en skillnad mot andra ideologiers sätt att se på saken. Här skapas alltså institutioner för att ge människor i ett samhälle frihet att själva utforma sina liv, samtidigt som ansvar utkrävs av individen.

Det är hög tid för de liberala krafterna att återta ett helhetsgrepp kring frihetsfrågorna inom såväl idédebatt som realpolitik. Detta görs med fördel genom att fokusera på den sorts frihet som faktiskt gör skillnad för människors liv. För att liberalismen ska kunna återerövra frihetsbegreppet och för att friheten ska bli ett intressant och betydelsefullt begrepp som spelar roll för människors vardag måste den utgå från individen. Från möjligheter och livschanser. Från makt över den egna tillvaron.

Emelie Larsson är politisk sekreterare för Folkpartiet liberalerna i Region Skåne och en av vinnarna i tävlingen vid föreningen Liberal Press och Ohlininstitutets årliga skribentutbildning för unga liberaler.

Fler artiklar av Emelie Larsson

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr