Tema

Rör inte vinstkraven

Att beslutsfattare i aktiebolag enligt lag ska sträva efter att generera vinst har historiskt spelat en central roll för tillväxt. CSR-mål försvårar inte bara aktieägarnas möjlighet till överblick utan riskerar även framtida välstånd.

Emellanåt föreslås det att CSR ska lagstadgas, i syfte att påverka beslutsfattandet i företag. I den tillgängliga CSR-litteraturen behandlas vanligtvis inte aktiebolagsrättsliga konsekvenser av ett lagfäst samhällsansvar. Det finns dock goda skäl till varför kraven på ett sådant inte bör realiseras.

CSR har redan letat sig in i den danska lagboken. Större bolag samt finansiella institut och försäkringsbolag är tvungna att redogöra vilka eventuella CSR-policys och -standarder bolaget använder sig av och vad som ska åstadkommas i framtiden.  Detta brukar kallas att redovisa ”i tre dimensioner”. Det finns även andra lagstiftningsmetoder att tillgå, vilka generellt kan sägas utvidga bolagets intressenter från shareholders till stakeholders. Innan dessa diskuteras bör en kort genomgång av aktiebolagets beståndsdelar ske.

Aktiebolaget är en bolagsform som medger begränsat aktieägaransvar, vilket innebär att en ägare inte riskerar att förlora mer än sin insats. Detta har gjort kapitalanskaffning lättillgängligt för såväl nystartade som redan existerande bolag. Faktum är att aktiebolaget har varit en central beståndsdel i västvärldens ekonomiska expansion och välstånd under de senaste århundradena.

Enligt aktiebolagslagen är aktieägarna, genom stämman, bolagets högsta beslutande organ. Det är aktieägarna som utser styrelse, vilken i sin tur utser en verkställande direktör som ansvarar för den löpande förvaltningen. Denna bolagshierarki är tätt sammankopplad med den rådande situationen i svensk rätt: aktiebolagets verksamhet ska syfta till att generera vinst åt aktieägarna.

Denna koppling har att göra med separationen mellan ägande och kontroll i aktiebolaget. I och med att styrelsen råder över bolagets egendom uppstår informationsasymmetrier mellan styrelsen och aktieägarna. Eftersom sådana asymmetrier har en benägenhet att orsaka illojalt handlande syftar många av aktiebolagslagens regler till att få de olika bolagsorganens intressen att sammanfalla.

Bland dessa regler är vinstsyftet avgörande. Aktieägarna kan utvärdera, och styrelsen kan motivera, beslutfattande genom att ställa frågan ”syftar denna handling till att generera vinst?”. Den typiske aktieägaren har varken tid eller möjlighet att detaljgranska bolagets verksamhet, vilket gör denna harmonisering till en central beståndsdel i aktiebolagets utformning. Skulle styrelsen eller ledningen agera i motsats till detta vinstsyfte innehåller aktiebolagslagen bestämmelser som kan användas för att ogiltigförklara ingångna avtal eller för att hålla beslutsfattaren skadeståndsansvarig. CSR-lagstiftning skulle tvinga styrelsen att ta hänsyn till andra, diffusa, intressen vid sidan av vinstsyftet. Aktieägarnas möjligheter att effektivt granska och utvärdera beslutsfattandet i bolaget skulle därmed urholkas.

Andra exempel på CSR-lagstiftning är särskilda styrelserepresentanter, tillståndsprövningar och underordnat vinstsyfte.  Oavsett utformning får bolagsstyrningsproblematiken sällskap av de högre kostnader som efterlevnad av reglerna innebär. Att utbilda personal och ta hänsyn till svårdefinierade intressen är dyrt, vilket tenderar att reducera entreprenörskap och innovation. Dessutom riskerar aktiehandel, vilket historiskt sett är en lönsam investeringsform, att minska. Kraven på lagstadgat samhällsansvar för aktiebolagen bör därför mötas med stor skepsis.  

ADAM SANDBERG 

Adam Sandberg, studerar juridik och har arbetat med opinionsbildning i Washington D.C.

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr