Social offentlighet

Nya medieformer har de senaste åren förändrat hela medielandskapet, inte minst inom det politiska området. De sociala medierna kan ses som ett slags återgång till det medieklimat som rådde innan informationsrevolutionen på 1920-talet. Med andra ord är en diversifiering av nyhetsflödet på väg att komma till stånd genom dessa mediers intåg. Hur detta påverkar medierapporteringen är en relevant fråga inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Medierna sägs ju utgöra den tredje statsmakten, den som granskar de folkvalda och deras förehavanden. Frågan är då hur många av de förändringar vi ser som faktiskt är en direkt följd av de nya medierna liksom om omdaningarna egentligen är av ondo eller godo.

En kritik som har riktas mot de sociala medierna är deras kommersiella natur i vilken väljare betraktas som konsumenter. Men redan 1962 skrev sociologen tillika filosofen Jürgen Habermas i sitt verk Borgerlig offentlighet om vilken effekt som kommersialiseringen har fått på medierna. Mycket av den kritik som han riktade gentemot massmedierna återfinns i dag i kritiken av de sociala medierna: Vi betalar för att låta andra tänka och debattera åt oss, och genom att förkunskapströskeln kontinuerligt slipas ned behöver vi snart inte tänka själva. Medierna vill nämligen nå ut med sina produkter till så många som möjligt, och en sänkning av förkunskapskraven innebär att en större publik nås.

Internet kan kanske sägas vara det optimala verktyget för att nå denna publik. Och som för det mesta när det kommer till att anamma ny teknik var amerikanska politiker först. Allt i syfte att nå presumtiva väljare. Redan 1996 skapades den första kampanjhemsidan, men det var inte förrän i och med internet 2.0 och dess användarbaserade innehåll som internet på allvar slog igenom som kampanjplattform. Mycket har skrivits om hur Barack Obama lyckades nå ut till helt nya väljargrupper genom att nyttja bloggformatet liksom Twitter och Facebook 2008.

Och det är en sanning att dessa medium nu är en stor del av amerikanska presidentkampanjer, näst efter televisionen är internet numera den primära källan för medborgares informationsinhämtning inför val. Spridningen av internet 2.0 i form av exempelvis bloggar och Facebooksidor har nämligen lett till att en mängd nya och billiga kanaler har uppstått med vilka politiker kan sprida sina budskap och därigenom nå en allt större publik.

Obamas genomslagskraft på internet 2008 kan jämföras med John F. Kennedys genomslag i det på hans tid nya tevemediet, det blev ett sätt att nå ut direkt till väljarna i dessas hem. Trots detta använde Obama främst internet för att samla in medel till sin kampanj. Och trafik från exempelvis Twitter dirigerades direkt till en sajt där användarna kunde donera pengar till kampanjen. Under den senaste amerikanska valrörelsen användes ny teknik även till sådant som kampanjen Get out the vote, ett projekt för att få fler att gå och rösta.

Traditionella medier har genom de sociala medierna förlorat roll som portvakter. Genom de politiska bloggarnas framväxt har det blivit möjligt för politiker att nå ut direkt till sina väljare utan mediernas filtrerande effekt. I USA går det att skönja hur olika politiker nyttjar detta på olika sätt. Republikanernas vice presidentkandidat 2008, Sarah Palin, har fått upprättelse efter 2008 genom att själv sätta sin nyhetsagenda genom sociala medier. Libertarianen Ron Paul däremot, som ett flertal gånger har ställt upp som primärvalskandidat, har drivit en gräsrotskampanj på internet som har lett till att även traditionella medier har tvingats att uppmärksamma honom. Under valet 2008 var Paul den republikanska primärvalskandidat som drog flest besökare till sin kampanjsida.

Det huvudsakliga syftet med att blogga politiskt är alltså att nå ut med ett budskap utan filtreringseffekter. Och när politiker själva bloggar är den primära målgruppen således väjare och de egna gräsrötterna. För de politiska kampanjstaberna är det kortsiktiga syftet med användandet av sociala medier att vinna det kommande valet, det långsiktiga målet är däremot att samla information om de egna potentiella väljargrupperna.

Både under 2008 och 2012 har vi kunnat följa hur ny teknik har kommit till nytta under amerikanska valrörelser. Obama fick dock inte samma häpnadsväckande genomslag 2012 som senast det begav sig, men det har nog mer med politiken som han drivit än med den nyttjade tekniken att göra. För innehållet och politiken är fortfarande viktigt, oaktat vad vissa twittrande konsulter och politiker försöker att få oss att tro.

 

Ebba Tornérhielm är förbundssekreterare för Liberala ungdomsförbundet och skrev i våras en kandidatexamensuppsats om politiska bloggars påverkan på nyhetsbevakningen.

 

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





Lämna en kommentar