Strategiskt äktenskap?

För första gången har en medlem av Muslimska brödraskapet valts till president i ett arabiskt land. Mellanösterns största islamistgrupp ska nu styra Mellanösterns största stat, Egypten, där Mohammed Mursi intog presidentposten 30 juni 2012.

Det är dubbelt känsligt, eftersom Egypten utgör hörnstenen i USA:s Mellanösternpolitik. Sedan mitten av sjuttiotalet har Washington och Kairo varit nära allierade, och det vore sannolikt ett dödande slag mot USA:s maktställning i regionen om samarbetet skulle brytas.

Går det då att samarbeta med Muslimska brödraskapet? Gruppen är förvisso i grunden djupt antivästlig och det råder ingen brist på konfliktytor. Den palestinska brödraskapsgrenen Hamas är terroristklassad av Washington, men hyllas av islamisterna i Egypten som motståndshjältar.

Å andra sidan finns det också en lång historia av diskreta samarbeten mellan USA och islamismen. Under kalla kriget såg många västliga stater välvilligt på det konservativa och antikommunistiska Brödraskapet, även om synen ändrades under åttiotalet, när den islamistiska vågen börjat växa sig obekvämt hög.

Både Brödraskapet och Obamaadministrationen verkar i dag angelägna om att återknyta banden. Hillary Clinton var idel soliga leenden vid sitt Kairobesök i mitten av juli; man kunde nästan tro att Mubarak fortfarande satt kvar vid makten. President Mursi såg också glad ut, men vad har han för alternativ? Precis innan valresultatet tillkännagavs såg den egyptiska militärjuntan till att ändra grundlagen och upplösa parlamentet, det vill säga frånta den nyvalde Mursi det mesta av hans makt. USA låtsades inget märka, men det är nu upplagt för konflikt, med osäker utgång. Följaktligen breddar amerikanerna sin investeringsportfölj, och fortsatt militärbistånd till armén kombineras nu med politiska ouvertyrer till islamistpartierna. Ett ägg i varje korg.

/Aron Lund

 

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





Lämna en kommentar