Om du frågar en statsvetare vilken världshändelse som formade 2000-talets politiska landskap kommer denne tveklöst att svara Elfte september. Om du frågar en statsvetare vilken politisk händelse som kommer att forma 2010-talet kan du satsa på att arabiska våren är högst upp på listan.

När revolutionen nådde Egypten, arabvärldens hjärta, kom det att gjuta mod i hela arabvärlden. Kan Egypten kan vi! Ett och ett halvt år efter händelserna på Tahrirtorget har Egyptens folk utsett sin första demokratiskt valda president, Muhammed Mursi.

Mursi valdes som representant för Muslimska brödraskapets Frihets- och rättviseparti. Muslimska brödraskapets motto är »Islam är lösningen«, ett motto som klokt nog inte användes i Mursis valkampanj. Sedan Mursi valdes till president har han gjort åtskilligt för att övertyga om att han kommer att bli hela folkets president, inte enbart sina väljares. Mursi vann valet med endast 51,7 % av rösterna och är mycket väl medveten om att han har långt ifrån hela folkets stöd. Han avgick från sina poster i både Frihets- och rättvisepartiet och Muslimska brödraskapet, vilket var ett av hans vallöften.

Mursi förväntas ta ytterligare steg för att cementera bilden av sig själv som hela folkets president. CNN rapporterade i slutet av juni att Mursi kommer att utnämna två vicepresidenter, varav en kvinna och en kristen. Huruvida detta faktiskt kommer ske är en annan historia. Tidigare har Mursi utmärkt sig som konservativ inom Muslimska brödraskapet, vilket säger något med tanke på att han tillhör en islamistisk socialkonservativ rörelse. Han har även uttalat sig emot möjligheten för såväl kvinnor som icke-muslimer att kunna inneha presidentämbetet i Egypten, med hänvisning till Sharia.

Hans utspel kan därför inte uppfattas som annat än symbolpolitik. Om en kvinna respektive kristen kvoteras in som representanter för två förtryckta grupper så har Mursi gjort sitt. Han får politiska mångfaldspoäng och kan visa för omvärlden att han försöker förbättra ställningen för den svårt utsatta kristna minoriteten och stärka kvinnors rättigheter, som länge satts på undantag i Egypten. Huruvida Mursi bara är en populistisk ögontjänare eller har en uppriktig vilja att förändra situationen i Egypten, det återstår att se.

/Naomi Abramowicz