Med vind i seglen och fördomar i lasten

Mycket har tyckts, sagts och skrivits om den förändrade bilden av mormonismen. Kontentan av debattörers och teologers tankar på området kan kanske synliggöras med två populärkulturella nedslag. År 2005 publiceras mormonen Stephenie Meyers bok Twilight, den första i en serie av fyra vida populära ungdomsromaner. Viss tvekan uttrycktes förvisso kring författarinnans religiositet. Men sådana bisterheter drunknade snart i höga försäljningssiffror och i en vampyryra i vilken var och varannan tonåring tog till sig en historia präglad av mormonska ideal kring kyskhet och nykterism.

Där det första nedslaget visar på acceptans och uppskattning för en författarinna med en ovanlig trosuppfattning är det andra nedslaget mer mångtydigt. År 1976 ska många utanför USA snart få en första ordentlig bild av mormonkyrkan, även kallad Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. I den mycket populära västernserien Familjen Macahan skildras, bland mycket annat, nämligen 1800-talets omfattande förföljelse av kyrkans medlemmar.

Tittaren ställs inför en upprörande hetsjakt i USA, ett land som byggts kring idéer om bland annat just religionsfrihet. Den rättrådiga familjen Macahan reagerar skarpt mot detta. Men de tar även avstånd från de mormonska karaktärernas moralkonservatism och månggifte. Därmed visar teveserien på flera typiska teman i skildringar av Mormonkyrkan.

Å ena sidan avståndstagandet från tidigare religiös förföljelse vilken har drivit kyrkans säte ända till Utah, en plats fjärran grundaren Joseph Smiths ursprungliga planerade. Å andra sidan läggs stor vikt vid utövarnas månggifte. Denna praktik var förvisso fortfarande utbredd vid den tid serien skildrar. Eftersom kyrkan, frånsett några utbrytarförsamlingar, tog avstånd från polygami under 1890-talet kan det dock tyckas märkligt att månggifte så länge har präglat bilden av den.

Där mormonbilden i Macahans är en del av en långvarig diskurs får Twilightserien markera något nytt. Mycket talar för att ett uthålligt mormonskt imagearbete har börjat bära frukt. Kyrkan har inte bara börjat skaka av sig beskyllelserna om månggifte, rasism och den för kyrkans anseende så fatala massakern vid Mountain meadows år 1857. Med kraftigt stigande medlemstal och positiv uppmärksamhet från media börjar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga rent av bli trendig.

Leo Tolstoj lär ha kallat mormonismen för Amerikas religion. Vad Tolstoj menade kan diskuteras, men USA är likväl mormonismens land. Amerika har en tydlig teologisk särställning, exempelvis i Mormons bok som utgör kyrkans heliga skrift jämte Bibeln. Vidare utgör Salt Lake City ett religöst centrum med en ställning liknande Vatikanens eller Konstantinopels hos den katolska respektive den östortodoxa kyrkan.

Kyrkans sedvana att skicka alla unga män på tvååriga missioner i utlandet har bidragit till en hastig spridning i övriga världen. Likväl står sig exempelvis de 9000 organiserade mormonerna i Sverige sig slätt mot USA:s sex miljoner. Därför är det även rimligt att mormonismens ökande popularitet går att spåra till de förenta staterna.

Den enklaste förklaringen till att den fri­religiösa rörelsen utan tro på treenighet blivit så omskriven står att finna i dess framstående utövare. Exempelvis kulminerade uppmärksamheten kring mormonska politiker så som Jon Huntsman, Harry Reid och Willard Romney när den sistnämnde, känd under mellannamnet Mitt, tog hem flest elektorer i de republikanska presidentprimärvalen.

Att Huntsman och Romney gjort sig kända som mittenorienterade Rockefellerrepublikaner och att Reid är demokratisk minoritetsledare i senaten får däremot närmast ses som en paradox. Deras trosfränder är jämte evangelikanerna i övrigt kända som USA:s mest konservativa och statsskeptiska väljargrupp. En statsskepticism som har fått debattörer som Connor Boyack samt Cleon och Mark Skousen att rentav försöka påvisa mormonska teologiska skäl till långtgående ekonomisk laissez-faire. Mark Skousen har även satt ord på vad som kanske är det viktigaste skälet till mormonernas nutida framgångar: Mormonism is the protestant ethic on steroids.

En övertygelse om att strävsamhet och dygd krävs för en plats i himlen jämte en livsstilsmässig asketism har inte enbart lett till en tio år högre medellivslängd än snittamerikanen. Allt fler mormoner blir dessutom framgångsrika, förmögna och uppmärksammade. Något som även ger ekonomiska muskler till ett omfattande PR-arbete, vilket har skildrats av exempelvis Martin Gelin i Dagens Nyheter (6/11-2011).

Genom reklaminsatser seglar mormonkyrkan med vind i seglen men fortsatt med fördomar i lasten. Men positiv spinn, Twilight, ett vinter-OS i Salt Lake City och en global expansion har ännu inte ändrat det faktum att nästan en femtedel av amerikanerna enligt opinionsundersökningar aldrig skulle kunna tänka sig att rösta in en mormon i Vita huset.

 

Joakim Rönnbäck är medlem av Liberal Debatts redaktionsråd.

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





Lämna en kommentar