Med majoriteten som rättesnöre

Moderaternas övergipande mål är att företräda allmänintresset och bli det samhällsbärande partiet. Det har förkunnats i tal, debattartiklar och uttalanden, gång på gång. Denna ambition finns det stark anledning att resa en rad invändningar mot, ur både ett demokratiskt och ett liberalt perspektiv.

Till att börja med kan man fråga sig vad detta omtalade allmänintresse egentligen är för något. Vilket eller vilka är de intressen som berör alla människor, och som moderaterna anser ska vara styrande för deras politik? Det går såklart att hävda att till exempel ett fungerande rättsväsende, en kvalitativ sjukvård och en skola där alla elever når målen ligger i allmänintresset. Men att rättsväsende, skola och sjukvård ska fungera bra istället för dåligt är det inte överdrivet många som motsätter sig. För att moderaternas vilja att tillfredsställa allmänintresset ska vara något annat än ihålig retorik måste den således innehålla något mer. Och vad detta är skulle jag inte vilja kalla för något annat än populism – eller med andra ord strävan efter att tillfredsställa det som befolkningsmajoriteten för tillfället anser är viktigt.

Detta är en riskabel väg. Majoritetens intressen står inte sällan i motsättning till minoriteters rättigheter. För det parti för vilket majoritetsståndpunkten alltid är det vägledande kommer kränkningar av minoriteter således inte vara ett problem. Det innebär naturligtvis inte (eller åtminstone förmodligen inte) att moderaterna aktivt kommer börja bedriva minoritetskränkande politik. Vad det däremot innebär är att moderaterna kommer förhålla sig passiva inför de kränkningar som olika minoritetsgrupper utsätts för, eftersom bekämpandet av dessa kränkningar inte ligger i majoritetens intresse. Diskriminering av invandrare på arbetsmarknaden, kränkningar av transpersoners rättigheter och att gömda flyktingar nekas rätt till sjukvård är inte något som ett parti med allmänintresset som rätte-snöre låter sig besväras av.

Att det redan nu är på detta vis är uppenbart. Det är moderaterna som ser till att sjukvården för papperslösa stoppas, och det är moderaterna som ser till att den svenska flyktingpolitiken präglas av en inhuman, kränkande och ovärdig behandling av de människor som är i akut behov av vår hjälp.

Ambitionen att vara ett parti för allmänintresset innebär även en annan sak: att moderaterna är ett idélöst parti. Om ett parti är idébaserat finns det alltid en möjlighet att idéerna inte överensstämmer med majoritetens intressen. Ett parti för vilket majoritetens intressen är det överordnade, kan därför omöjligen vara ett idébaserat parti.

Inom moderaterna är detta inte heller något man hymlar med. I den mån det finns några tappra stackare som inte med hull och hår inrättat sig i de Nya moderaterna-ledet tystas de effektivt ned. Och under sitt tal på moderaternas partistämma varnade Fredrik Reinfeldt uttryckligen för visioner, för det är inte vad svenska folket vill ha. Och för att exemplifiera varför visioner är farliga nämnde Reinfeldt det stora språnget, femårsplaner, revolution och Domus.

När det då är så att det dominerande partiet endast har allmänintresset för ögonen och anser att visioner är farliga är det oerhört viktigt att den liberala rörelsen är stark. Liberalismen godtar inte att minoriteter offras för majoritetens skull, och liberalismen är idéburen.

Den liberala rörelsen borde också i betydligt större utsträckning än idag vända sig emot moderaternas illiberala inställning i olika frågor. Folkpartiet borde i flera frågor visa att man intar en annan – liberal, minoritetsskyddande och visionär – ståndpunkt i de frågor där moderaternas hållning inte är liberal. Flyktingpolitiken och papperslösas rätt till vård är två sådana frågor. Dels tror jag att det är något som skulle kunna göra den liberala rörelsen starkare och mer trovärdig. Men framförallt är det en nödvändighet. Om de individuella rättigheterna kränks är det något som liberaler alltid måste reagera mot, oavsett vad det kan kosta i form av partiöverskridande vänskap.

 

Emma Söderberg Majanen är medlem av Liberal Debatts redaktionsråd.

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





Lämna en kommentar