Demokrati kräver demokrater

Egyptier, jemeniter, tunisier, bahareinier, syrier och libyer är redo att offra sina liv för frihet. Demokrati är det enda politiska system som är värdigt den fria människan. Demokrati och mänskliga rättigheter är också centrala liberala värderingar. Ett gott samhälle präglas av att människor kan uttrycka sig fritt och verka för samhällets utveckling. Om människor hindras från att påverka samhället så hindras samhället från att utvecklas.

Det är inte bistånd som skapar välstånd. I ett samhälle med välfungerande demokratiska institutioner skapar människor sin egen utveckling.

Man kan inte verka för demokrati utan att befatta sig med politik. Demokratin förutsätts av ett demokratiskt och konsekvent regelverk och en fungerande administration, men vi kan inte tänka oss demokrati utan politik. De demokratiska institutionerna är en konflikthanteringsmekanism mellan olika politiska intressen. Det finns politiska intressen som är antidemokratiska. För att demokrati ska införas och bestå behövs det demokrater vid makten.

Att mobilisera människor för förändring är svårt. I diktaturer råder fruktan för att sticka ut och ta strid. När många tar steget samtidigt bävar regimerna. Diktatorns makt, all politisk makt, vilar på ett accepterande av rådande förhållanden, inte ett stöd till regimen i själ och hjärta, men att människorna håller för sant att deras egen insats kan bidra till politisk förändring.

Bägaren rinner över till slut, spännbanden brister och människors ilska och önskningar forsar ut i massprotester. Folk i rörelse men inte folkrörelser; de sociala medierna har bidragit starkt till mobilisering även innan den arabiska våren, både i Ukrainas orangea revolution och när Moldaviens folk till slut kastade ut kommunisterna från makten för två år sedan. Rusig av mobilisering och rörelse är det lätt att tro att engagemanget per automatik fångas upp i ett nytt demokratiskt politiskt system. Det händer inte efter någon känd revolution. Utmaningen är att institutionalisera den goda viljan i trovärdiga rörelser.

Det politiska partiet är en ofta förbisedd institution i demokratibiståndet, men de politiska partierna spelar i själva verket en central roll i demokratin. Politiska partier är en plattform för att utveckla och främja intressen för en grupp människor med upplevda gemensamma mål. (Till exempel klass, etnicitet, ideologi, religion) För sin upplevda grupps intressen och mål kan människor mobiliseras. I en demokrati mobiliserar människor för att vinna makt genom den demokratiska processen. Människor med vissa gemensamma intressen får på så sätt representation i offentligt beslutsfattande.

Politiska partier (välfungerande politiska partier) har ett politiskt program för samhällsutveckling. Ett förutsägbart och koherent program bygger på en sammanhållen ideologi, som i sin tur bygger på värderingar och antaganden om den mänskliga naturen. När ett politiskt parti kommer till makten påbörjas en samhällsförändring i linje med vad som utlovats i partiprogrammet. Reformerna i samhällets präglas av förutsägbarhet. Politiska partier sätter dagordningen, till exempel »utrota barnfattigdomen«. Politiska partier ger också svar på hur frågorna ska lösas. Barnfattigdom kan lösas med en öppnare arbetsmarknad och ekonomisk tillväxt, eller med omfördelning av inkomster mellan rika och fattiga (eller element av båda).

De politiska partierna formar och utbildar politikerna. En populär skådespelare eller poet kan vinna ett val men har svårt att driva genom politiska beslut. Politiskt beslutsfattande är ett hantverk och de politiska partierna är plantskolor.

De politiska partierna nominerar möjliga kandidater att rösta på. Innan Barack Obama blev vald av det amerikanska folket blev han vald av det demokratiska partiet. Innan Jan Björklund kunde väljas till vice statsminister behövde han få stöd att leda folkpartiet.

Politiska partier i opposition är minst lika viktiga som regerande partier. Oppositionspartierna håller regeringen ansvarig för samhällsutvecklingen och erbjuder alternativa handlingsvägar. Oppositionspartierna tvingar regeringen att agera i frågor som berör många. I biståndsländer, där en stor del av stadsbudgeten består av bistånd och inte skattebetalarnas pengar, är det extra viktigt att det finns en kompetent opposition som kan granska regeringens medelsanvändning.

Demokrater utvecklas i demokratiska politiska partier. Om de som styr inte vill ha demokrati finns det tusen sätt att verka i motsats till de demokratiska principerna. Om de som styr vill ha demokrati så är reformtakten hög och utfallet demokratiskt.

Om det finns en enskild lärdom som bör framhållas är det denna: Det blir ingen riktig demokrati förrän demokraterna tar makten.

 

Martin Ängeby är generalsekreterare för Swedish International Liberal Center (SILC).

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





Lämna en kommentar