Syndabockar i skoldebatten

Det här numret kretsar mycket kring det fria skolvalet. Det var egentligen inte tanken i den ursprungliga planeringen. Men det blev så och det har sina skäl. Det är nämligen inte bara vi som hakat upp oss på friskolor. Stora delar av debatten handlar om för- och nackdelar med elevers och föräldrars möjligheter att välja. Rubrikerna är aldrig så stora som när det presenteras nya forskningsrön eller avslöjas nya skandaler som berör friskolor. Det går inte att diskutera skolpolitik utan att snabbt landa i en diskussion om friskolor.

Själv tillhör jag den sista generationen som inte fick välja. För oss som fördelades på kommunala skolor efter geografisk tillhörighet framstod det som en utopi att vi någon gång skulle tillfrågas om vad vi själva ville. Ändå blev det verklighet för de som bara var några år yngre. Jag har svårt att tycka att det på något sätt skulle vara negativt att individen fått större frihet att påverka sin livssituation.

Många skyller allt tänkbart elände på valfriheten. Vänsterns skolpolitik handlar nästan enbart om att vrida tillbaka klockan. ”Närhetsprincipen” framställs som något sorts mirakelmedel mot dåliga resultat och segregation. Det har förstås inget med verkligheten att göra.

Temat ”Efter flumskolan” syftar på att vi försöker gå bakom rubrikerna och hitta nya vinklar. Det har trots allt hänt en hel del sedan Jan Björklund för första gången tog plats på utbildningsdepartementet. Vart är vi på väg och vilka är egentligen utmaningarna för framtidens skola?

När det gäller friskolorna rekommenderar jag noggrann läsning av Martin Liby Alonsos artikel. Det är ganska uppenbart att det inte finns några enkla lösningar för att motverka förorternas marginalisering. Friskolorna har oförtjänt utmålats som syndabockar. Svartmålningen tar oss inte närmare en lösning.

Till sist ett par ord om ”Centerliberalerna”. Förra numret av Liberal Debatt var det mest omskrivna på mycket länge. Det är ingen överdrift att konstatera att i princip alla dagstidningars ledarsidor kommenterade vårt förslag till partisammanslagning. Genomslaget visar att vi uppenbarligen är något på spåren.

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att mina gamla kollegor i ledarskribentsvängen hade starkare invändningar än många aktiva folkpartister och centerpartister. Hur som helst är debatten i gång och det var ju precis det som var meningen.

Vi har anledning att återkomma till ämnet framöver.

Carl Lagerqvist är redaktör och ansvarig utgivare för Liberal Debatt.

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





Lämna en kommentar