Narren vid EU:s hov

Soldaten Švejk, tjeckisk nationalhjälte. Foto: Wolfgang Sauber/Wikimedia Commons

Tjeckernas lynne präglas av en god dos cynism blandad med pragmatism och galghumor, skriver Patrick Krassén.

Öl, hockey och kristallglas. Kan man sammanfatta Tjeckien med det? Visst är ölet en viktig del av den tjeckiska kulturen och historien (ordet ”pilsner” kommer från staden Plzeň, där den ljusa lagerölen som är den mest populära idag bryggts längst). Men Tjeckien är förstås mer än så.

De flesta utlänningar har nog sina främsta intryck av Tjeckien från det pittoreska Prag, sedan 1990-talet ett av Europas främsta turistmål. Prag har moderniserats mycket under det senaste decenniet, och huvudstaden är av förklarliga skäl betydligt dyrare än andra städer i landet. Tidigare nämnda Plzeň, liksom näst största staden Brno, är traditionella industristäder som moderniserats på senare år. Västra Tjeckien, Böhmen, är förutom kristallglas känt för sina kurorter och vattenkällor. Östra Tjeckien, Mähren, har inhemskt vin och mycket turismindustri. Andra måhända mindre uppbyggliga saker som tjeckerna utmärker sig med är att dricka mest öl i Europa (ingen större överraskning kanske) och att ha den högsta graden av ungdomsanvändning av cannabis i Europa. (Landet genomförde tidigare i år en stor liberalisering av narkotikalagarna och har nu Europas mest tillåtande lagar när det gäller innehav för eget bruk, av de flesta substanser.)

Mycket av den tjeckiska landsbygden präglas fortfarande av slitna byggnader och vägar, som i mycket av central- och östeuropa. (Det där begreppet bör man förresten se upp med; Tjeckien räknas inte traditionellt till östeuropa, och Prag ligger faktiskt geografiskt väster om Stockholm.) Tjeckien – och även Tjeckoslovakien, som upplöstes fredligt till två stater 1993 – är internationellt känt för bl.a. bilindustrin (Škoda är det mest kända märket, men nämnas bör även långtradartillverkaren Tatra, som 1897 producerade den första motordrivna bilen i Europa), de många världskända ölbryggerierna och vapentillverkning.

Tjeckernas lynne präglas av en god dos cynism blandad med pragmatism och galghumor. ”Soldaten Švejk”, en av de mest kända tjeckiska böckerna, beskriver vad man generaliserande kan kalla för ett tjeckiskt sinnelag ganska väl. Soldaten Josef Švejk finner sig i Österrike-Ungern under första världskriget och genom boken visar de episoder som Švejk genomgår på det Habsburgska imperiets politik och myndigheters korruption och hyckleri. Bokens tema med en slags lakonisk skepticism gentemot politik och makt går igen i tjeckernas syn på politik idag.

Tidskriften Economist hade i september 2008 en artikel där Tjeckien i EU-sammanhang liknades vid narren i hovet. I EU har Tjeckien drivit på för mänskliga rättigheter-frågor, bland annat i unionens hållning gentemot Kuba. Annars präglas tjeckisk politik som sagt mycket av cynism. Landet stod länge utan regering efter att den förra regeringen, under Mirek Topolanek, fällts av en handfull avhoppade parlamentariker från Topolaneks eget parti ODS – och detta mitt under EU-ordförandeskapet förra året. (Topolanek själv hamnade också i blåsväder efter att det hävdats att han deltagit i Silvio Berlusconis så kallade sexfester.) Politiken och statsapparaten präglas fortfarande av vänskapskorruption och bilden av politiker är inte god i Tjeckien.

ODS – som översätts ungefär ”Medborgardemokraterna” och ligger i linje med Moderaterna i Sverige – har varit det bärande partiet det senaste årtiondet. ODS har under den perioden också varit det dominerande borgerliga partiet (kristdemokraterna är svaga i det generellt ganska sekulära Tjeckien, och populistiska/främlingsfientliga partier lyser med sin frånvaro i parlamentet). Nationalhjälten Václav Havel, tidigare president, liksom nuvarande presidenten Václav Klaus, kommer båda från ODS. ODS utmärker sig bland liknande europeiska partier genom en relativt stark EU-kritisk falang, där Klaus är en av de ledande rösterna. Många tjecker ser i EU ännu en övermakt, likt de andra som landet haft under 1900-talet (även om ODS som parti, liksom befolkningen, är överlag EU-vänligt). Erfarenheten av att ha blivit svikna av Europa 1938 (Münchenöverenskommelsen, som ”gav” större delen av landet till Nazityskland), 1948 (då Sovjet kastade ut den demokratiska regeringen och installerade en kommunistisk lydregering) och 1968 (då Warszavapakten invaderade landet och satte stopp för de liberaliserande reformer som inletts under det som brukar kallas ”Pragvåren”) har säkerligen bidragit till den tjeckiska skepticismen mot storslagna överstatliga politiska projekt.

Förutom politikskepsisen, som i grunden av många kan ses som sund, finns tyvärr också en relativt utbredd rasism i Tjeckien. Denna riktar sig, som i många andra länder från det gamla östblocket, i huvudsak mot romer. Som nämnts har detta dock – glädjande nog – inte avspeglats i partipolitiken.

Åker man till Tjeckien för att studera finns det välrenommerade Karlsuniversitet i Prag, men även Masarykuniversitet i Brno håller god nivå med europeiska mått mätt. Karlsuniversitets fakultet för nationalekonomi har sedan länge en stark liberal prägel. Prag är också i övrigt en bra studentstad. Lägg inte alla pengar på öl bara!

Patrick Krassén är före detta redaktör för Liberal Debatt.

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr





En kommentar

  • Bra beskrivning av Tjeckien, det enda som inte stämmer är att Tatra ska ha varit först med att producera den första motordrivna bilen i Europa, mer riktigt är att Tatra var först i Central-Europa.

    Svara

Lämna en kommentar